Är bananerna fina?

Tror att det var mormor som berättade det för mig första gången. Mormor har ju en förmåga att kunna berätta mycket om i stort sett vad som helst. Erfarenhet, kallas det väl. Jag förstod nog inte riktigt då vad det handlade om när jag hörde det första gången men så igår så hörde jag historien igen.

Var och handlade lite. Så stod jag där framför bananerna och undrade varför de satt upp en skylt med texten: "Dela inte på oss". Jag har sett det förr, struntat i det. Tagit tre om det är tre jag vill ha. Men igår undrade jag varför de skrivt denna uppmaning.

Så kom det sig att vi började prata om Chiquita. Jag och polarna. Och då var det Nisse som drog mormors story. Vet fortfarande inte om det är sant då allt man hittar om Chiquita på google handlar om otäckheter som att de anklagas för mord och har gjort erkännande om utbetalningar till terrorgrupper osv.

Hur som helst - the story; på 40-talet skrev man en slogan - och till och med en sång - som fastnade i varje amerikans huvud. Den gick ut på att man skulle köpa bananer ofta, eftersom denna ädla frukt inte skulle förvaras i kylen. Framgång - absolut. Inte förvaras i kylen - det var kärnan.

Senare, på 50-talet, byggdes nya villa- och radhusområden upp runt om i USA, ja hus med tillhörande stora kylskåp. Amerikanen började veckohandla, göra storköp men eftersom de så väl visste att bananer inte kunde förvaras i kylskåp blev det nu endast ett par bananer i veckan. Försäljningen dalade förstås och jag kan tänka mig att Chiquita ångrade budskapet som de så frenetiskt präntat in. Sången blev tydligen så känd att ett annat varumärke senare använde sig av samma slinga - sådärja.

Ja, och kanske är det ett försäljningsknep för att få oss att köpa fler bananer då man i butik uppmanar oss att inte dela klasen. Kanske inte. Förmodligen är storyn helt sann, men jag vet inte säkert. Jag kan nöja mig med det. Det jag däremot inte kan släppa är frågan om huruvida bananer kan förvaras i kylskåp eller ej. Mormor gör det inte. Inte morsan heller. Inte ens jag. Jag låter de ligga i en skål och bli bruna, mjuka och oätliga efter bara ett par dagar. I bästa fall hamnar de i en proteindrink men väldigt ofta i soporna. Är allt detta på grund av en gammal reklamjingel från 40-talet eller tål denna gula frukt inte att förvaras svalt?

Viktiga frågor som denna måste redas ut.

Nu ligger en stor klase bananer i min kyl. Några timmar har bara gått sedan jag gjorde inköpet. Än så länge ser de fina ut. En ny upptäckt jag har gjort är att det isar något i tänderna när man tar bananen direkt ur kylen och förtär den. Det är allt jag kan konstatera. Men fortsättning, på detta spännande experiment, fortsätter.

Följ upplösningen...

Eller sitter du inne med svaret? Berätta!

//Aron