The Gardenman #2

Klimatsmart tjat om mat och plantat!

Tänkte att det borde vara dags igen med ett litet inlägg i denna eminenta mötesblogg och göra min röst hörd i mötesvärlden. Och vad vore inte lämpligare än att skriva om ett möte. Naturligtvis så tror ni nu att det ska ältas och tjatas om det där klimatmötet i Köpenhamn som går av stapeln om några dagar ( de kan man kalla möte det…), ni vet det där då en massa människor ska sitta och köpslå om våra barns framtid.
Men icke , kära vänner visst kan jag hålla mig till klimatämnet ,men jag tänkte helt ödmjukt tala om att jag själv minsann varit ut i Stockholmsvimlet förra fredagen och mött människor från fjärran land. Nåja, om man nu kan kalla UK för så himla fjärran vet jag inte men jag befann mig alltså på kulturhuset inne i city på bästa sändningstid ( mitt i Idol..) och lyssnade till ett föredrag om ”Urban farming” alltså stadsodling.
Nu vill jag gärna bromsa era tankar på en gång, innan dom rusar iväg! Jag förstår vad ni tänker. – Jaha ja, odlingar inne i city, på plattan nästan till och med…ja, ja vi förstår… Nejdå, det handlade inte om några rökbara grödor utan det enda stimulerande var självaste ämnet som rörde sig kring att odla helt legala och ätbara grönsaker inne i städer, och då framförallt i London.

Nå, För en gammal grånande norrlänning i rutig flanell skjorta så kan det kännas rätt så malplacerat att gå på samma möten som dreadlocks-sandal-palestinasjals försedda unga klimataktivister men vi vill ju ändå alla samma sak, och strålar kring samma intresse. Nämligen att rädda det som räddas kan av den här planeten!
Kvällen började med en hel del ”matnyttigt” och framförallt skrämmande redogörelse av Rosie Boycott från” London Food Board” av matens miljöpåverkan. Som vanligt när det kommer till klimatfrågor så handlar det väldigt mycket om olika siffror, hur många Kineser som kommer att vilja äta Brasiliansk biff om några år, hur många tusen liter vatten det går åt att producera en hamburgare och alla sjukliga transporter osv. Viktiga och skrämmande siffror, men som lätt kan uppfattas som O-greppbara, och allt för dystra för att folk ska våga ta det till sig. Och jag kunde inte låta bli att tänka på att det egentligen inte var vi dom som satt där som behövde höra allt det där, eftersom jag misstänkte att dom flesta i den publiken redan hade bra koll på alla dystra fakta.

Desto muntrare är det att lyssna till någon som gör något som kan bidra att världen kanske blir lite en aning lättare att leva på i framtiden. Vilket kom då kvällens andre föredragshållare tog vid.
Vår vansinniga produktion och konsumtion av mat är en av dom största klimatfrågorna, (kanske den viktigiste?)och dessutom uppbyggt som ett otroligt bräckligt system. Om transporterna med mat stannar upp av någon anledning, pga strejk eller brist på drivmedel (tex peakoil), så kommer dom flesta människor i städerna stå utan mat efter ca tre dagar!
Utan att gå in för djupt på ämnet ( vilket jag gärna gör vid annat tillfälle…)så kan jag kortfattat säga att hela systemet med vår mathållning går mot det mesta som är sunt förnuft!
Vi äter mat som ”dryper”av olja, som kräver massor av vatten i värld där dom flesta innevånarna saknar rent vatten. Den utarmar jorden (inte minst i länder där den inte kommer att ätas)och den en gör oss väldigt beroende av fungerande samhällssystem och av några få jätte företag. Den är till stor del väldigt onyttig och energifattig. Och som gammal kock så skulle jag även vilja tillägga smaklös.
Men, nu ska ni få höra. Det finns folk som insett att det inte funkar längre och att lösningen är lokalproducerat och framförallt egen odlat. Även i en stad som London.

Seb Mayfield berättade om sina projektet ”Capital Growth” som går ut på att fram till år 2012 (dom ska visst ha nån sporttävling där då…? ) så ska man skapa 2012 stycken platser där ”The Londoners” kan odla egna grödor.
Det kan vara allt från små balkonger till stora betong ytor som tidigare endast fungerat som knarkaffärs platser, med andra ord så gör det även stor nytta som socialprojekt i stadsdelar med stor segregation och drogproblem.
Seb som tidigare inte hade någon som helst erfarenhet av odling berättade om hur man skapar odlingar med upphöjda bäddar och använder ”big bags” fyllda med jord, han poängterade att det är inte fråga om att man på något sätt ska var självförsörjande med mat, utan det handlar mest om att få folk att komma igång, att kanske börja fundera över den mat som säljs i affärerna och att det inte är så svårt.
Inom en inte alls för avlägsen framtid så får vi med största sannolikhet se allt mer odlingsprojekt både bland villaträdgårdarna och i städerna, allt fler inser att det är ohållbart att servera jordgubbar i december eller att äta fisk som flugit tre varv runt jorden innan den landar på talriken.
Över hela världen råder just nu en ny ”dig for Viktory” våg ( ett begrepp från andra världskriget då man tog hoten på alvar och fick folk att odla mat på sina bakgårdar) och till å med fru Obama har grävt upp gräsmattan vid vita huset för att göra plats för grönsaksodlingar och fröfirmorna säljer för första gången mer frön till grönsaker än blommor. Folk börjar förstå att klimatarbete handlar till en väldigt stor del om vad vi stoppar i munnen. Att det kommer att bli mycket viktigare i framtiden med att servera och äta det som odlats i närområdet och ska man profilera sej som ”klimatsmart” så rekommenderar jag att jobbet startar med att titta på vad man har i sina egna matförråd. Skulle tro att skafferiet skulle eka rätt så tomt om det inte fanns fraktflyg och dieselmotorer,om man säger så.

Så avslutade jag mitt bidrag till mötesnäringen med att stillsamt vandra genom huvudstadens gator till en väntande familjemiddag hos hustruns bror. Där jag smakade en asiatisk middag levererad i plastförpackningar och drack Amarone vin, som var fantastiskt gott naturligtvis, men allt annat än lokalodlat.
Stefan "The Gardenman" at Aronsborg