Nyårslöftet som kanske spricker...

God fortsättning på er.
Ja, så sitter man här och filosoferar över nästa år. Kommer ekonomin att vända, Kommer världens ledare att komma överens om ett Co2 mål, Kommer det hända något annat spännande som man inte vet om nu.... Svaret är givetvis JA! Oavsett vad man tror så kommer allt det här att hända, frågan är bara när. Men visst är det skönt när någon säger "Jag lovar"... och så vet man att man kan lita på det. Jag brukar vara bra på att ta dagen som den kommer utan att vara allt för fundersam på morgondagen eller vad jag ska göra i framtiden..... men nu tänkte jag göra ett undantag. Jag tänker lova er ett par saker genom att avge 2 nyårslöften redan idag. Jag tänke berätta det öppet för alla så att förnedringen blir desto större om jag inte klarar att hålla det.

Löfte 1:
Jag lovar att sätta upp listen hemma mellan köksön och matrummet under 2010. (Jag vet att det kan kännas trivialt för er, men för mig har det tagit snart 4 år att komma fram till detta beslut)

Löfte 2:
Jag lovar att lära mig spela en hel låt på gitarr. Texten kommer jag givetvis att skriva själv. Den kommer att framföras på en klippa i Stockholm Skärgård någon gång i sommar. (För er som redan spelar gitarr kan jag även här förstå att det känns trivialt, men för mig som inte är 100% överens med mina vänstra fingrar som ska stå för ackorden, så framstår uppdraget nästan som omöjligt. Gitarren köps in idag)

Jag vill samtidigt passa på att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Slå inte tomten...

Det finns vissa oskrivna regler som man inte pratar om.... Min SO-Lärare sa alltid som exempel att man får inte kasta sten inne på posten. Jag tror att hans brist på fantasi gjorde att han på eget kreativt bevåg gjorde en omskrivning av det gamla ordspråket "Man skall inte kasta sten i glashus". Jag tänkte idag lägga till några nya oskriva regler gällande självase Tomten och julen.

Regel # 1: Man ska inte slå Tomten
Regel # 2: Ge aldrig tomten en sup efter julklappsutdelningen.
Regel # 3: Kasta inte sten på tomten.

Under julen ska man vara snäll och reflektera lite över hur året har varit, varför orättvisor finns, vad man skulle vilja förbättra, hur kan man göra någon annan glad etc.
Julen är en tradition som man förknippar med glädje, men för många så är julen en helg fylld av allt annat än glädje. Misshandel, fylla eller bara ångest över att vara ensam när "alla andra" har en mysig familjetillställning med glada barn runt omkring sig. Självmordsstatistiken visar tydligt att julen inte bara förknippas med glädje. Vem känner du som kanske sitter ensam. Vem känner du som bor tillsammans med en missbrukare, vem känner du som kommer till jobbet med blåmärken och säger gång på gång att hon ramlat in i en vägg....?
Hur kan du och jag vara en hjälpande hand för dessa? Vi kanske inte orkar vara det varje dag, men under jul så kan man bjuda till lite extra. Kan vi inte bara lyfta luren och säga några vänliga ord eller varför inte bjuda in den ensamma grannen på en julfrukost eller kopp glögg. Vi känner alla någon som inte ser glädje framför sig i jul

Det borde vara en oskriven regel.... för vem skulle komma på tanke att såra eller vara dum mot tomten......

Låt Julen vara god!

En ny tradition...

Tradition. Så som vi alltid har gjort. Allt ska vara detsamma. Inget kan ändras. Inte ens om det är dåligt. Tradition. Alla är bjudna. Samma som alltid. Även de som man kanske inte vill träffa. Tradition. Inget saknas på julbordet. Man ska äta så man håller på att spricka. Precis som varje år. Även om vissa saker smakar skit. Och en av släktingarna ska ta en sup för mycket. Som så sig bör.

I min familj är det nästan så man inte står ut. Jag försökte en gång. Säga att jag skulle strunta i julen och åka till alperna med några polare istället. Det gör jag inte igen. Nej, istället sitter jag här nu och väntar på min kära syster. Ja, hon som har skapat den fantastiska traditionen av rim-stuga.

Jag vet hur det går till. Precis. Jag hittar på rim - är klar på 20 minuter och tycker att hon kan gå hem men då ska hon säga att mina rim är värdelösa. "De håller inte". Eller "man fattar ju direkt". Okej - men idag kommer jag bli en besvikelse. jag kommer vara för bra. Hon kommer inte kunna hitta något att klaga på. För jag har nämligen förberett mig. HA!

" Denna behövs efter skinka och gröt, så njutbart god och underbart söt". Gissa vad det är. Gissa. Visst duger den!?

"Fast den mycket pengar kostar. Står den bara där och rostar". Går inte att klaga på. Eller hur?Den är ju klockren.

Så; Välkommen hit, syster. Glöggen är spetsad och varm. Som alltid. Pepparkakorna står i sin plåtburk. Penna och papper på köksbordet. Men ikväll kommer ändå något nytt att hända. Rimstugan kommer vara över på 20 minuter. En ny tradition! Skapad av Aron.

//Aron

Ett litet julkort...

... eller flera faktiskt. Ja, redan har människor runt omkring mig börjat skicka ut sina julhälsningar med post. Flera av korten jag fått har bilder på, för mig, helt okända kids. Jaha, vill dessa okända barn önska mig God Jul. Eller vill deras föräldrar så gärna att jag ska se en bild på deras barn. Jag förstår inte. Barn, bebisar med tomteluvor; illaluktande hundar och marsvin (överdriver pytte). Vad har det med mig att göra?

Alltså, jag vill inte verka neggig och så - en liten julhälsning är ju egentligen en schysst grej, en fin handling och så. Men... alla dessa okända ungar. Ibland till och med från okända avsändare; God jul önskar Lea och Kim med päron, står det på ett kort. Vilka är dessa päron? Ingen aning! Och vem r Lea och Kim. Någon jag känner? Vill de verkligen önska mig God Jul? Det undrar jag. Eller ännu värre; en bild på en hund med tomteluva; God jul önskar Diesel, Husse & Matte. Jag känner bara en Matte och han har ingen hund vad jag vet. Och någon Diesel kan jag inte minnas att jag träffat.

Enerverande - japp!

Jag hoppas ingen förväntar sig ett tack - för jag har no idea vem jag ska tacka. Men jag önskar naturligtvis er alla kortavsändare en riktigt god jul också. Päron. Hussar. Och Mattor (som är plural på Matte?). Men please - sätt in era kort i era privata album. Eller - spara dem på en extern hårdisk. Något. Men skicka dem inte till mig.

//Aron

Elin Wood is a Tiger

Jag har ju avslöjat några av mina konstiga möten som äger rum i mina drömmar.... I natt hände det igen. Självast Tiger och Elin Wood gästade mig i natt. Drömmen var inte lika skarp som den med pungråttan som kläcktes ur ett ägg. Men den var ändå tydlig. Och här kommer en kort resumé om vad som hände:
Jag befann mig i något slags alphus med loft med några vänner. Det visade sig att i samma hus gömde sig Tiger och Elin från massmedia. Jag bjöd på kaffe och vi satt och pratade om senaste tiden skriverier som om det vore det mest naturliga som fanns. Elin var ledsen att hon blivit missförstådd och Tiger kunde väl erkänna att det var lite dumt... ja alltså, att han körde in i en lyktstolpe med den nya bilen. Allt annat har pressen bara hittat på faktiskt. Dom frågade hela tiden mig hur jag tyckte och det blev en ganska bra diskussion. Jag gav dom några kloka ord på vägen och dom var väldigt tacksamma för råden. Jag måste säga att när man träffar Tiger så här öga mot öga så var har betydligt mer social än vad jag hade fått för mig. Elin var lika vacker som hon framställts och tillsammans var dom otroligt gulliga mot varandra. Mer än så där hände faktiskt inte.... Vi drack kaffe, löste lite problem och pratade om lite av varje.
Precis så där som dom allra flesta vardagsmöten blir när man träffar sina vänner.
Trevlig helg på er!

Tanter på stan...

Åkte till stan för att känna lite på julstämningen, titta på NK:s julskyltning och kanske köpa någon julklapp. Varför tror jag och alla andra att det är säkert ingen annan som ska ta bilen in och leta parkering.... men det var det. ALLA letar parkering denna dag. Nåväl... hittade en plats efter 45 minuter och förstås något mindre glada barn i baksätet. Vi börjar med NK tänkte jag. Ser ni det framför er..... Ganska mycket barn, ganska mycket föräldrar, en och annan japansk turist tillsammans med två ytterst korpulenta damen som denna dag bestämt sig för att, med nästippen nuddandes fönsterrutan, börja med fönstret längst till vänster och sedan förflytta sig sakta sakta åt höger. Medans mina barn klämde sig emellan föräldrar och barn för att kunna se något så kunde jag inte låta bli att betrakta "tanterna". Man kunde se två lite feta streck på fönsterrutorna efter deras näsor... med knäna föste dom med stor finess undan alla barn som stod i vägen för för deras kräftgång åt höger.... utan att släppa näsan från rutan. Visst.. jag borde kanske ha sagt till, men jag måste erkänna att jag var ganska road av att titta på deras hänsynslösa frammarch.
Vad kunde man då lära sig av det här mötet... ? Jo... mina barn lärde sig att gamla tanter utanför NK inte alltid är ett bra föredöme. Och jag lärde mig hur man på bästa sätt, och på första parkett, kan få se NK:s julskyltning. Från vänster till höger med näsan i rutan.... Barnen får helt enkelt flytta på sig :-) för denna av NK skapade vuxenattraktion.

Klimatsmartdebatten.... Jag ger mig inte

Jag vet att frågan väckte mycket känslor sist jag skrev om ämnet klimatkompensering i samband med möten. Det handlar inte om att motarbeta de som försöker hitta nya vägar att göra en insats.... det handlar om att tänka till och se vad det faktiskt innebär att köpa sig fri eller att erbjuda sin kunder att köa sig fria. Om ni tar er tid att kolla på filmen som tar några minuter och därefter fortfarande tycker att man ska köpa utsläppsrätter så vill jag gärna höra era argument. Klicka på rubriken "Klimatdebatten" så startar filmen.....

The Gardenman #2

Klimatsmart tjat om mat och plantat!

Tänkte att det borde vara dags igen med ett litet inlägg i denna eminenta mötesblogg och göra min röst hörd i mötesvärlden. Och vad vore inte lämpligare än att skriva om ett möte. Naturligtvis så tror ni nu att det ska ältas och tjatas om det där klimatmötet i Köpenhamn som går av stapeln om några dagar ( de kan man kalla möte det…), ni vet det där då en massa människor ska sitta och köpslå om våra barns framtid.
Men icke , kära vänner visst kan jag hålla mig till klimatämnet ,men jag tänkte helt ödmjukt tala om att jag själv minsann varit ut i Stockholmsvimlet förra fredagen och mött människor från fjärran land. Nåja, om man nu kan kalla UK för så himla fjärran vet jag inte men jag befann mig alltså på kulturhuset inne i city på bästa sändningstid ( mitt i Idol..) och lyssnade till ett föredrag om ”Urban farming” alltså stadsodling.
Nu vill jag gärna bromsa era tankar på en gång, innan dom rusar iväg! Jag förstår vad ni tänker. – Jaha ja, odlingar inne i city, på plattan nästan till och med…ja, ja vi förstår… Nejdå, det handlade inte om några rökbara grödor utan det enda stimulerande var självaste ämnet som rörde sig kring att odla helt legala och ätbara grönsaker inne i städer, och då framförallt i London.

Nå, För en gammal grånande norrlänning i rutig flanell skjorta så kan det kännas rätt så malplacerat att gå på samma möten som dreadlocks-sandal-palestinasjals försedda unga klimataktivister men vi vill ju ändå alla samma sak, och strålar kring samma intresse. Nämligen att rädda det som räddas kan av den här planeten!
Kvällen började med en hel del ”matnyttigt” och framförallt skrämmande redogörelse av Rosie Boycott från” London Food Board” av matens miljöpåverkan. Som vanligt när det kommer till klimatfrågor så handlar det väldigt mycket om olika siffror, hur många Kineser som kommer att vilja äta Brasiliansk biff om några år, hur många tusen liter vatten det går åt att producera en hamburgare och alla sjukliga transporter osv. Viktiga och skrämmande siffror, men som lätt kan uppfattas som O-greppbara, och allt för dystra för att folk ska våga ta det till sig. Och jag kunde inte låta bli att tänka på att det egentligen inte var vi dom som satt där som behövde höra allt det där, eftersom jag misstänkte att dom flesta i den publiken redan hade bra koll på alla dystra fakta.

Desto muntrare är det att lyssna till någon som gör något som kan bidra att världen kanske blir lite en aning lättare att leva på i framtiden. Vilket kom då kvällens andre föredragshållare tog vid.
Vår vansinniga produktion och konsumtion av mat är en av dom största klimatfrågorna, (kanske den viktigiste?)och dessutom uppbyggt som ett otroligt bräckligt system. Om transporterna med mat stannar upp av någon anledning, pga strejk eller brist på drivmedel (tex peakoil), så kommer dom flesta människor i städerna stå utan mat efter ca tre dagar!
Utan att gå in för djupt på ämnet ( vilket jag gärna gör vid annat tillfälle…)så kan jag kortfattat säga att hela systemet med vår mathållning går mot det mesta som är sunt förnuft!
Vi äter mat som ”dryper”av olja, som kräver massor av vatten i värld där dom flesta innevånarna saknar rent vatten. Den utarmar jorden (inte minst i länder där den inte kommer att ätas)och den en gör oss väldigt beroende av fungerande samhällssystem och av några få jätte företag. Den är till stor del väldigt onyttig och energifattig. Och som gammal kock så skulle jag även vilja tillägga smaklös.
Men, nu ska ni få höra. Det finns folk som insett att det inte funkar längre och att lösningen är lokalproducerat och framförallt egen odlat. Även i en stad som London.

Seb Mayfield berättade om sina projektet ”Capital Growth” som går ut på att fram till år 2012 (dom ska visst ha nån sporttävling där då…? ) så ska man skapa 2012 stycken platser där ”The Londoners” kan odla egna grödor.
Det kan vara allt från små balkonger till stora betong ytor som tidigare endast fungerat som knarkaffärs platser, med andra ord så gör det även stor nytta som socialprojekt i stadsdelar med stor segregation och drogproblem.
Seb som tidigare inte hade någon som helst erfarenhet av odling berättade om hur man skapar odlingar med upphöjda bäddar och använder ”big bags” fyllda med jord, han poängterade att det är inte fråga om att man på något sätt ska var självförsörjande med mat, utan det handlar mest om att få folk att komma igång, att kanske börja fundera över den mat som säljs i affärerna och att det inte är så svårt.
Inom en inte alls för avlägsen framtid så får vi med största sannolikhet se allt mer odlingsprojekt både bland villaträdgårdarna och i städerna, allt fler inser att det är ohållbart att servera jordgubbar i december eller att äta fisk som flugit tre varv runt jorden innan den landar på talriken.
Över hela världen råder just nu en ny ”dig for Viktory” våg ( ett begrepp från andra världskriget då man tog hoten på alvar och fick folk att odla mat på sina bakgårdar) och till å med fru Obama har grävt upp gräsmattan vid vita huset för att göra plats för grönsaksodlingar och fröfirmorna säljer för första gången mer frön till grönsaker än blommor. Folk börjar förstå att klimatarbete handlar till en väldigt stor del om vad vi stoppar i munnen. Att det kommer att bli mycket viktigare i framtiden med att servera och äta det som odlats i närområdet och ska man profilera sej som ”klimatsmart” så rekommenderar jag att jobbet startar med att titta på vad man har i sina egna matförråd. Skulle tro att skafferiet skulle eka rätt så tomt om det inte fanns fraktflyg och dieselmotorer,om man säger så.

Så avslutade jag mitt bidrag till mötesnäringen med att stillsamt vandra genom huvudstadens gator till en väntande familjemiddag hos hustruns bror. Där jag smakade en asiatisk middag levererad i plastförpackningar och drack Amarone vin, som var fantastiskt gott naturligtvis, men allt annat än lokalodlat.
Stefan "The Gardenman" at Aronsborg

SPA - måste hinna...

Ja, det var väl söta tjejerna på Konferensvärlden, Livia och Astrid, som ställde frågan för några veckor sedan: Vad är bra SPA för dig Aron?

Jag är ju ingen expert på området, skärpte till mitt svar något och det blev väl något i stil med bastu och bärs med polarna.

Ja men så igår skulle jag ut och handla med en tjejkompis. Hennes kids var hos mormor över helgen och gubben var i väg och åkte skidor med några polare så Marie hade en helhelg för sig själv. Den skulle spenderas med mig på stan. Tillsammans med en miljon andra stockholmare och kusinerna från landet. Avkoppling! Precis vad Marie verkade behöva.

Men hon skulle hinna med SPA i helgen också, påstod hon. Hur, undrade jag. Men blev snart varse.

Med värkande ben efter dagens julklappsinköp skulle vi se en rulle och ta ett glas vin hemma hos henne. Ja, och det var då hon skulle göra SPA. Lera i ansiktet, färg i håret, skynda mellan duschen och scenerna i "Love actually", som vi tydligen skulle ta oss igenom. Fila fötterna framför TV:n. Och såvidare...

Är detta verkligen SPA, undrade jag. Ska det inte vara avkoppling. Länge. Är det inte vad du behöver?

Det verkar som i just detta skede i livet kan SPA vara att hinna med sig själv en liten, liten stund. Inte tänka på någon annan just då. Bli lite fin. Hmm.

Ja, så hade jag fått frågan nu, igen, så hade jag nog svarat; Det beror på. Spa kan vara att raka benen i duschen, fila naglarna eller anant viktigt. Att bry sig om sig själv en liten stund. Det kan vara SPA för någon. Bärs och bastu för någon annan.

//Aron

Passion på jobbet - ja tack!

Ja, kanske inte bara på jobbet förresten. Mer passion överallt. Passion. Det kan inte vara fel.
Måste vara rätt!

Har du tänkt på hur bra du presterar när du känner passion för någonting? Blir helt uppslukad av ett uppdrag. Kan jobba dag och natt utan att det bekommer dig. Sömn är inte längre viktigt. Och maten blir ett nödvändigt ont. Ett störande moment. Telefonen ringer, men det får vänta. Och du är lycklig. Du ser målet. Och redan i inledningsfasen kan du ana känslan av att ha gjort något outstanding. Något som kommer få betydelse för någon. Bekräftelsen på prestationen ligger i uppgiften. Inte i att någon annan ser. Uppmärksammar. Och berömmer. Du får leva din fulla potential. That`s enough!

Ja, du vet nog vad jag menar.

Eller!?

Kanske känner inte alla så. Passion för arbetsuppgiften. För livet. Men när man gjort det och vet vilka underverk som kan komma till så borde det vara just denna passion; intresse för något, energi som man letar efter när man ska anställa. Eller omvänt. Som arbetsgivare, se till att de anställda känner passion för sin uppgift. Om man lyckas med det... då tror jag inte konjunkturen betyder så mycket för företagets siffror. Kanske inget alls. Och färre skulle bli sjuka. Och fler skulle skratta. Och resultatet av arbetsinsatsen skulle lysa. Och...

Det räcker att snudda vid tanken på det omvända för att förstå att - Så ska det inte vara. Icke bra. Riktigt dåligt. För alla.

Mer passion - Ja tack!

//Aron

Jag behöver glada människor....

Höstkoma och mörker..... Jag såg solen idag genom kontorsfönstret. Under den här perioden behövs massa tillskott av energi. För mig är det nästan en överlevnadsfråga. Jag upptäcker varje dag hur viktigt det är att omge sig med härliga människor. Människor man kan skratta med, människor man kan hämta energi från. Det är som en uppåtgående spiral när någon börjar att ge lite extra av sig på jobbet eller hemma och precis tvärtom om någon skäl energi och glädje.
Just idag behöver jag massor av glada och positiva människor och det har jag verkligen på jobbet... Tack alla galna och härliga kollegor.
Imorgon lovar jag att bjuda tillbaks...