Min vän Peter...

När jag var ett år gammal så hade jag min första "bästa kompis". Han hette och heter Peter Eriksson och bodde i samma kvarter som jag. I ur och skur umgicks vi. Vi gick i samma klass upp till 9:an och hängde ihop även ett tag efter det. Efter 9:an gör man sina första "vuxna val" om utbildning, arbete osv. Val som tar oss vidare i livet.... nya val, nya vägar, ödet tar oss dit vi inte visste fanns. Bra val eller dåliga val spelar ingen roll. Vi hamnar där vi hamnar utan att veta vart livet hade tagit oss om vi gjort ett annorlunda val. Svindlande tanke.

En bästis under så många år finns alltid kvar i ens hjärta oavsett om man träffas eller inte. Tiden räcker inte till. Det finns vänner som man har lite dåligt samvete för att man inte att håller kontakten med, och det finns vänner som man växer ifrån. Guds gåva till alla oss som flyttat från sin hemort och lever långt från gamla vänner måste vara FACEBOOK. Tack vare detta fenomen kan jag läsa ett lite hej från Peter Eriksson eller en kommentar från Fredrik Gabrielsson som jag tågluffade med för 15 år sedan. Man kan tycka både bra och dåligt om Facebbok, men jag har valt älska möjligheten till att hålla kontakten med de vänner jag inte haft tid att vårda. Tack FB!

PS: Min vän Peter 2 som finns här uppe ser jag fram emot att ta en öl med inom kort. Det funkar än så länge inte på FB.. DS.