torsdag 15 oktober 2009

Gästskribent: Stefan "The Gardenman" Blog Action Day

Idag är det alltså blog action day, vilket innebär att en massa bloggskribenter över hela världen tillsammans bloggar om klimathotet, som en enda stor manifestation. (Vem som ska hinna läsa allt förstår jag inte riktigt…)
Tanken är att påverka världens makthavare inför klimatmötet i Köpenhamn.
Och det är väl bra, att vi gör nått menar jag.
För vad kan vi göra? Känns det inte lite övermäktigt att försöka stoppa nått som fått hela globen ur balans?
Är det nån mening att göra nått?
Var och käkade hamburgare på Max förra veckan. Och där har man tagit till sig den geniala ide´n att lätta på sina samvete genom att plantera x-antal träd för varje hamburgare. (Träd förbrukar koldioxid och hamburgertillverkning orsakar en massa koldioxidutsläpp, på så sätt så mättar varje hamburgare två gånger liksom…eller nåt?)
Gör det nån skillnad? Kanske skulle vi också göra så här?
Det vore väll en kanon ide! Ja menar vi har ju en hel golf ranch som vi skulle kunna peta ner en himla massa trän på, då behövde vi ju inte hålla på med det här svanenmärkningen och iso -certifieringen, eller sortera sopor å byta lampor.
Men skulle det hjälpa?
Skulle det verkligen göra någon skillnad?
Jag ser det som att vi alla sitter ett tåg som rusar för fulla spjäll på en räls som någonstans runt hörnet slutar rakt in i en bergvägg. Det här är ett tåg som tuffade igång med svart kolrök och frustande ångmaskiner för en så där hundrafemtio år sen och har sedan dess ökat farten allt fortare.
"Nu är du allt en sån där riktigt pessimistiskt norrlänning, tjurgubbig och bitter…" hör jag att ni tänker.
Men det är faktiskt så att vi är 6,6 miljarder passagerare just nu. Tåget kanske inte ryker och dånar som det gjorde förr, men istället rusar det allt mer ljudlöst och med en sjutusan till fart över slätterna mot den oundvikliga smällen i berget. Medan tåget oavbrutet ökar farten så sitter vi ombord och funderar över hur vi ska få till våra liv här ombord. Några av oss klev på för många år sedan och kommer med största sannolikhet att dö innan tåget slår i bergväggen. Många av oss är med och eldar upp farten medan väldigt många nyss har blivit födda ombord. Hur deras resa blir vet vi inget om just nu. Den ser väldigt dyster ut och om inget drastiskt görs så fortsätter hastigheten att öka. Pessimist? ja kanske, men nått gör vi väll ändå?
Joo, visst! Dom flesta av oss sitter mest i restaurangvagnen och talar om hur höga bensinpriserna blivit, hur eländigt det är med långa dagisköer och hur hemsk den där Anna Anka är och tycker att det är förfärligt att ruccola-salladen är dålig i affären. Ibland gör vi något som får farten att sakta ner lite grann en stund och vi köper utsläppsrätter som hackar bort någon liten flisa på ytan på bergväggen, samtidigt som vi med gott samvete eldar på loket.
"Jamen då är det väll ingen ide att göra nått då eller?" Säger någon.
Vad hjälper det då att sortera sopor, miljöanpassa bilar, konsumera ekologiskt och närodlat, minska energiförbrukningen, skriva långa invecklade blogg-inlägg eller låta bli att åka flyg osv. om det ändå går åt pipan?
Självklart så gör det skillnad, framförallt så påverkar det dom andra passagerarna på samma tåg, dom som sitter i hörnet och stirrar ut genom rutan eller fipplar med mobiltelefonen.
Vad som mest behövs är att någon rycker i nödbromsen så passagerarna flyger runt och skakas om ordentligt. Stanna tåget så at vi kan kliva av en stund och fundera över om det här verkligen är rätt stickspår.
"Jaha, du är en sån där…bakåtsträvare", säger ni då förstås, "En som tycker att allt var bättre förr, Du kanske tycker vi skulle sitta i en kåta på fjället och tugga torrkött du förståss, Lappgubbe!"
Det handlar inte om det (även om det ligger en viss lockelse i det med…) det handlar om att sakta ner, stanna och kanske backa lite grann för att vi ska ha en chans att ta en annan väg så dom yngsta på tåget också ska få en lång resa och för att nya passagerare ska kunna kliva ombord i framtiden.
"Så du tycker att det är helt onödigt då med det vi gör? Med svanen märkning, iso sertifiering och miljövänligare rengöringsmedel och att vi förbrukar mindre el " kanske ni undrar.
Nej, verkligen inte, Det får säkert farten att gå ner lite grann, men framförallt visar vi dom andra passagerarna att vi försöker och gör det vi kan, det ger ringar på vattnet som det så fint brukar heta.
Och att blogga om klimatförändringarna då, kan det vara nått?
Tja, inte vet jag ? Kanske kan det påverka någonting, kanske kan det få någon mer att tänka till lite extra. Det är svårt att säga, men om 5000 bloggare (troligen fler)skriver om klimathotet just idag så kanske det kan få en liten effekt på dom som styr loket under det där mötet i Köpenhamn, och det är väll väl värt att prova?
Men för säkerhets skull så planterade jag tre stycken nya träd i våran allé här om dagen, bara för att ge lite kompensation för gräsklipparns utsläpp åtminstone.
Stefan "The Gardenman" at Aronsborg

3 kommentarer:

  1. Nej plantera lite träd räcker inte för att lösa det här, men det finns tusentals små medvetna handlingar som kan göra skillnad när tillräckligt många börjar att applicera dem i sitt vanliga liv. Köpenhamn eller inte inget stoppar för att några gubbar delar åsikter på ett papper, En ökad mevetenhet i hela världen är dock en annan femma. mvh

    SvaraRadera
  2. Härligt inlägg i debatten!

    Och visst är det så att vi alla måste få känna att vi kan göra skillnad.

    Och skulle det ändå i slutänden inte göra någon skillnad att vi försökte, så har vi ändå ingått i ett sammanhang där vi har försökt. Och det är inte fy skam det heller.

    Människan är det mest sociala däggdjuret som finns. Vi behöver jobba tillsammans för att må bra. Och skulle det ändå gå åt pipsvängen så har vi jobbat tillsammans, älskat människor, livet, djuren, vår planet - you name it - under resan. Kanske har vi på det sättet ändå varit lyckliga en stund.

    Och med lite tur och kloka politiker - så kanske vi dessutom gjort stor skillnad.

    SvaraRadera
  3. Ett ämne som berör oss alla,och alla kan göra någonting. Många bäckar små...

    SvaraRadera