Ibland uppstår det möten som inte var planerade men som man vet att man kommer bära med sig resten av livet. Igår hade jag faktiskt två sådana möten i Örebro av alla ställen.
Möte # 1:
Jag satt med kollegor på en sushirestaurang och åt lunch och såg ut över slottet då jag kom på, och berättade om, att jag hade "handtuftat" en vacker matta till slottet för ungefär 15 år sedan när jag jobbade på Kasthalls Ateljé. Ett hantverk jag är mycket stolt över att kunna. Marcus från Vadstena klosterhotell och jag hade en lucka innan nästa kundmöte och gav oss av till Slottet och knackade på dörren i vinst eller förlust. Vi möttes av en kvinna som drev butiken längst ner i slottet och jag berättade vårt något udda ärende om att få se om min matta fanns kvar på slottet. Hon sken upp som en sol och utbrast - Är det du... Som vi har pratat om det här..... Mattan är det finaste vi har på slottet och vi har många gånger undrat hur den kom till.
Hon lämnade snabbt över kassanyckeln i butiken till en anställd och tog oss med upp genom trappor och salar tills vi kom fram till en förrum till ett av tornrummen. Där låg hon.... mattan alltså. Större än jag minns henne, men fortfarande en fantastisk matta. 25-30 m2 stor och med ett härligt slingrande mönster som Gunilla Lagerhem Ullberg har ritat. Kvinnan i butiken ringde efter sin man som också jobbade på slottet. Örebros starke man kallades han fick vi veta senare under kvällen. En fantastisk personlighet och man som gjorde oss äran att lämna sitt skrivbord bara för att komma och hälsa på "han som gjort mattan". Det visade sig att vi hade flera gemensamma bekanta och vi hade ett långt och intressant samtal. Ett möte som berörde både mig och det trevliga paret på slottet. (Jag tror även Marcus från Vadstena var lite berörd) Ett möte på min matta som har påverkat personalen på slottet i över 15 år. Visst finns det ett japanskt ordspråk som säger: En matta, ett möte, en möjlighet.... ? (om det inte finns så borde man införa det direkt)
Möte # 2 i Örebro kommer jag att blogga om i morgon.... Det var ett mycket kärt återseende :-)
Johan på Aronsborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar