Vem är tönt nu?

Lite lustigt. Sprang på en väldigt gammal polare på stan idag. Inte så gammal i ålder alltså. Och inte till utseende heller för den delen. Nej, men han var polare för väldigt länge sen. Närmare bestämt när vi var 11 år.

Egentligen var vi inte ens polare. Han var en riktig tönt. Jag tuff som fan. Hade gitarren på höger knä istället för på vänster. Sänkte handloven nära gitarrkroppen när gubben (gitarrläraren) försäkte tvinga oss att hålla den fyra fingrar upp. Och jag slog på strängarna på ett sätt som Jonas "polaren" aldrig skulle drömma om. Näe. Jonas bara gjorde precis allt som läraren sa. Och fick beröm. Tönt, tänkte jag...

Och nu stod han här alltså, en livs levande Jonas, piercad i hela ansiktet och med svart stripigt hår. Nej, jag kände inte igen honom. Inte en chans. Men han kände igen mig. Lika snygg nu som då, tänkte jaj.

Vi snackade en stund. Var gör du nu? Hur har det gått med allt? Har du kontakt med några andra från skoltiden? Lirar du nån gura nu, hehe? Vi kanske ska lira något ihop?
- Ja visst, svarade Jonas. Du kan haka på någon nång. Jag lever på musiken idag. Har varit i Japan två svängar och nu väntar Canada. Ja, vi kan jamma någon kväll...
- Säkert - tönt, tänker jag. Men ser framför mig hur Jonas och hans nya kompisar skrattar åt mig medan jag med sänkt handlov, gitarren på höger knä och hårt anslag försöker ta mig igenom Gubben Noak,

Vem är tönt nu?

//Aron