Polaren Pär...

Var nere och bänkade en sväng på gymet ikväll. Träffade polaren Pär. Pär med Ä, som är så viktigt för honom. Till och med om man ska skriva Pelle så ska det vara med Ä. Pälle. Speciellt ska det vara, för mannen som jobbat som säljare i alla år. Med stor framgång dessutom. Säger han. En sak som jag bara inte kan förstå. Hur gärna jag än vill. Framgången alltså.

Pär snackar nämligen helt oavbrutet. Exakt hela tiden. Jag svär. Om sig själv. Inget ämne är så intressant som Pär. Någon gång slänger han in en fråga men jag har aldrig varit med om att han orkat lyssna på svaret. Otåligt står han och kippar med munnen som vore han en ful fisk på land, för att få chansen att komma in i samtalet och lyssna på sin egen ljuva stämma. Otåligt flackar han med blicken för att, medvetet eller omedvetet, visa sitt ointresse av vad en annan homo sapiens kan ha att förtälja. Otålig.

Hur står man ut med en sådan säljare, tänker jag. Jag som inte pallar 45 minuter på gymet. Och han suger sig fast som en igel. Babblandes. Kippandes efter andan. Outhärdligt. Så jag klovar på lite mer vikter och pressar upp stången. Med en styrka jag inte visste fanns.

Men jag tror att det är på följande sätt med Pär.

Antingen är han en helt annan person i sin yrkesroll eller så ljuger han om framgången.

Eller - så snackar han hål i huvudet på folk så att de köper, bara de blir av med honom. De kanske binder upp sig på avtal i många, många år, bara de slipper träffa honom igen. Är detta i så fall en ny säljteknik, som ett stort företag (som han faktiskt jobbar i) kan ställa upp på. Vet man egentligen i organisationen hur deras säljare representerar företaget. Och hur mår varumärket?

Näe, köpa något av honom skulle jag inte. Men kanske ha honom i hasorna när jag tränar. Han kommer ge mig träningsvärk. Både i pecsen och i mitt tålamod. Tack polaren Pär.

//Aron