Har precis avslutat en fika med en gammal god vän som jag inte träffat på ett par år. Han, Mange, har varit ute och rest en del. Vidgat sina vyer, som han beskrev det. Det var efter att det tagit slut med tjejen som han hängt med i nio år som han bara stack. Tog sitt sparkapital, samlade några polare och köpte en stor jävla segelbåt och korsade Atlanten.
Jag blev aldrig tillfrågad om jag ville vara med på hans separationsprojekt dock. Så goda vänner är vi tydligen inte. Eller så känner vi varandra för bra. Hade jag fått frågan hade jag förmodligen sagt ja. Tagit tjänstledigt från byrån, hyrt ut lägenheten och stuckit. Men frågan är om jag hade pallat.
Han satt där på caféet och zippade på sin latte och snackade om veckor, VECKOR, då de överhuvudtaget inte hade sett land. Än mindre civilisation. Bara hav, hav, hav. Ja, då gäller det att man gillar varandra. Han berättade om stormar som de tagit sig igenom, om lättklädda flickor i Karibien, om grönsaker som jag aldrig hört talas om. Och jag lyssnade. Intresserat. Absolut. Och annat kunde jag inte göra.
Inte för att han babblade oavbrutet eller så. Nej då. Han är bildad Mange. Ingen skugga över honom alltså. Nej, men jag. Vad har jag att berätta som skulle kunna mäta sig med hans storys.
- Hmm, jo du Mange, vi var ett gäng som delade ett par flaskor Amarone på Gerdas härom kvällen.
- Och en eftermiddag förra veckan kastade vi kubb och drack bärs i Rålis.
- Du Mange, syrran har varit och hälsat på ett par dagar. Körde hela programmet på Djurgår'n och åkte karuseller med hennes ungar. Fy fan för Katapulten. Har du åkt den?
Yiiihaa! Vilken fruktansvärt spännande människa jag är.
Sen kom jag på det.
- Jag har precis fått ett uppdrag att blogga på Aronsborgs hemsida. Mötesbranschen du vet. Kan du något om det? Du med din erfarenhet. Mange sitter tyst. Har han inte hört mig? Är jag så ointressant. Bara för att han har varit ute på de sju haven. Vi sitter där mitt emot varandra och tittar ut över myllret av människor på Stureplan. Har inte semesterfirarna åkt hem än? Verkar inte så.
- Teambuilding, säger han när han äntligen bryter tystnaden. Teambuilding brukar de snacka om på såna konferensanläggningar. Ja, och då har vi ju det här med segling. Bättre teambuilding finns inte. Jag svär.
Och det låter som han vet vad han snackar om, Mange. Och jag blir nyfiken på hur man skulle kunna lösa det. Segla som konferensaktivitet. Finns det? Hittade den här sidan och personligen går jag igång på det direkt. Det fixar vi väl på Aronsborg. Jag menar med båthamnen alldeles nedanför borde ju grejen vara perfekt. Vi kör på det!
Teambuilding! Segling – det är grejen. Jag vet. Jag är nämligen expert på området. Känner en kille som har varit ute på de sju haven. Nära vän faktiskt. Mange heter han. Vi tog en fika idag.
//Aron
torsdag 13 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar