Mentor-möte

Tidig morgon. Har bokat möte med min gamla mentor. En medelålders man med åtråvärd erfarenhet från arbete i toppen i diverse storföretag. Vi har inte setts på ett par år, Torbjörn och jag, men så ringde jag honom när jag satt i bilen härom dagen.

- Vore kul att bara ses över en snabb frukost.

Jag la till "snabb" eftersom jag vet att han alltid har fullt upp. Man ska välja sina ord. Det har han lärt mig.

Konstigt. Förr hade vi kontakt minst en gång i månaden men när vi bestämt att vi inte längre skulle vara mentor/adept så rann allt bara ut i sanden. Jag var väl ute på resande fot ett tag och Torbjörn, ja, han hade väl annat att tänka på.

Men idag - frukost på ett fik i stan.

Det är något som är konstigt med det här mötet. Jag får för mig att jag måste ha kostym, vara nyrakad och se utsövd ut. Ha viktiga projekt på gång som jag kan imponera med. Som om jag vill att han ska se att det faktiskt gått bra för mig och att hans goda råd kom till sin rätta. Så som han tänkt. Att han inte slösat bort sin tid på en själ som ändå aldrig riktigt kommer till ro.

Torkar bort imman från badrumsspegeln och blir nöjd med det jag ser. Men jag vet att han vet att det bara är kuriosa. Och jag vet att Torbjörn, min gamla mentor, ändå ser rakt igenom mig. Och att han känner killen under den fina kostymen och den nystrukna skjortan. Kanske för väl. Men någonstans tycker jag ändå att det är skönt. När vi väl pratar kan jag vara bara JAG.

Mot stan!

//Aron