Jag: Hej, jag skulle vilja köpa en bil. En riktigt snygg. Hur dyr som helst. Pengar inget problem.
Bilhandlare: Då skulle jag rekommendera den här. Helt nyinkommen. Bara intagen i ett fåtal exemplar till Sverige. V8a så det verkligen hörs när man kommer, vibrerar i asfalten, blabla...
Jag: Ja men jättebra. Jag tar den. Det här känns riktigt rätt. Och roligt. Vad det ska snackas. Eller vad tror du? Marknadsföring jäklar anåda.
Bilhandlare: Ja, jo, naturligtvis. Jaha, så ska vi skriva lite papper då. Ett bindande kontrakt så att säga.
Jag: Okej
Bilhandlare: Så, då var det klart. Det blir miljontals kronor. Hur vill du betala?
Jag: Betala!? Vad menar du?
Bilhandlare: Ja, hur ska du finansiera köpet.
Jag: Det vet jag inte. Men jag har ju ett bindande avtal nu så det borde väl lösa sig på något sätt. Kanske staten kan betala. Med skattepengar.
Bilhandlare: Nej, det förstår du väl att de inte kan. Vad är det här? Försvinn här ifrån. NU!
Jag: Jamen. Jamen. Koenigsegg Group kan ju. Varför inte jag? Deras avtal är ju klart men det saknas bara 3 miljarder kronor. Och då kommer väl staten gå in och pröjsa det.
Bilhandlaren: Det är en annan sak. I köpet av SAAB skapas arbetstillfällen som ger skattepengar blablabla.
Jag: Men jag skapar också arbetstillfällen med mitt bilköp. Jag ska köra taxi. Vitt! Det är ju 100 procent arbete och en del skattepengar in. En bil - ett arbete. Och i sammanhanget ganska billig investering.
Bilhandlare: Okej. Vi kör på det.
Sa han inte - men kunde ha sagt.
//Aron
tisdag 18 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skön betraktelse... Ibland undrar man hur saker och ting kan gå igenom. Verkar som att ju större summa desto mindre säkerhet behövs. Hade jag haft 3 Miljarder över hade jag nog inte vågat tro på den här affären. Hoppas att jag har fel.
SvaraRadera