Klockan är bara kvart över åtta och jag är redan tillbaka från morgonens aktivitet (låt nu inte tankarna fladdra iväg). Trots en ganska hård kräftskiva ute på Djurö igår. Den är i och för sig en helt egen story, kräftskivan, men ingenting jag vill ta upp just nu. Eller vi kan säga så här. Mycket kräftor. Jag är sjukligt förtjust i kräftor. Svenska. Med den perfekta blandningen av sött och salt. Och för att släcka törsten, mängder med folköl och iskall snaps. Herrgårds ska det va annars kan man lika gärna skita i denna kryddade spritdryck vilken serveras i ett mycket litet glas, som tur är. Nära vänner. Inget regn. Eller regnade det? Kanske. Vet faktiskt inte. Ja det var igår.
Många sov kvar ute på Djurö men jag delade en taxi hem med några polare . Värsta korrekta prioriteringen. Nöjd!!
På agendan: Ut och paddla, mitt i city. 0530 stod jag redo att lägga kajaken i Karlbergskanalen. Tyst. Stilla. Eller möjligen ljudet i fjärran av ett tåg som långsamt tar sig in mot perrongen. Men annars tyst. Och kallt. Termometern visar att det bara är sju grader ute och trots att solen är uppe så har den ännu inte hunnit värma upp den fuktiga morgonluften. Dis ligger kvar över den spegelblanka vattenytan. En kaffe och en ännu inte svettig ostmacka på bryggan. Ingen ser. Ingen syns. Ingen här. Och så iväg.
Meditation: "Jag kan paddla. Jag är inte bakis". "Jag kan paddla. Jag är inte bakis". Fy fan. Men sen...
Alla spår från gårdagens kräftskiva borta. Nästan alla. Något tänker jag i och för sig fortfarande på när jag glider fram i kanalen. När paddeln skär den stilla ytan och lämnar ringar efter sig som vore det fiskar som hungrar efter nykläckta småkryp. Något! Men det är positiva tankar. Sådana som ger energi. Som gör mig glad. Något. Eller Någon.
Gör't!
Prova. Så jävla nice.
Angelica, om du visste skulle du väl vara stolt. Du som trodde att det var helt kört för mig. Att det skulle gå åt helvete. Du var bara 22 då. Jag 26. Men du visste förstås. Hade du rätt? Du som aldrig har haft fel. Kan allt. Vet allt. Så obehagligt, jäkla perfekt. Så ofelbar. Så underbar.
//Aron
lördag 15 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Låter som att du har haft en innehållsrik helg Aron... Vem är den där Angelica. Är det en gammal flickvän? Kan du inte berätta hur ni möttes. Det är ju ändå om "möten" som du ska blogga om. Gillar din lite lätt poetiska beskrivning av hur paddeln skar genom vattnet.
SvaraRaderaAngelica. Jo, det är ett möte utöver det vanliga. Det vill jag lova. Ska självklart dela med mig av den historien when I'm in the right mood. Okej Johan
SvaraRadera