Fick höra att bloggen nu publicerats på konferensvarlden.se. Siten är tydligen inte helt klar men man kan ju börja tjuvkolla lite. Tycker det är en skön idé. Att samla alla mötesbloggar under ett och samma tak.
Någon tänker nog nu; varför kom inte vi på den otroligt braiga idén? Jäkla Konferensvärlden att hinna före. Och det är ofta just sånt som lönar sig. Att komma på en idé före andra och sedan driva igenom den. Framförallt, att driva igenom den. Min erfarenhet säger mig att det inte är ovanligt att det är där det tar stopp. Men de som kan/orkar har definitivt ett försprång. Och står sedan som vinnare.
Grattis Konferensvärlden!
//Aron
måndag 31 augusti 2009
fredag 28 augusti 2009
Kanske ingen dum idé...
Jo, jag tänkte på det här med farmor. Kände mig lite taskig efter att jag skrivit att hon är så gaggig. Det kanske inte är så illa. Fast ganska. Men så fick jag en spännande tanke. Tänk om farmor skulle jobba med konferens som ni gör på Aronsborg. Och så skulle hon agera som hon "brukar" mot sina gäster. Fast lite mer genomtänkt.
Farmor: Välkommen till oss på Aronsborg. Så roligt att se er. Men varför är ni inte hos oss lite oftare. Jag skulle verkligen uppskatta det. Vi tycker verkligen om att ha er här som våra gäster.
Då blir farmors agerande plötsligt helt godkänt, tycker jag. Och jag undrar, brukar ni berätta för era gäster hur betydelsefulla de är? Och hur mycket ni uppskattar dem? Som farmor menar - fast hon uttrycker sig lite klantigt.
Farmor: Får ni lite tid över så har jag en lista här med saker ni kan göra under tiden ni besöker oss.
Involverar ni era gäster i er verksamhet? Lyssnar på dem och gör dem delaktiga i utvecklingen av ert företag.
Farmor: Välkommen till bords. Idag serverar vi pannkakor med sylt och grädde. Ät nu ordentligt, ni som är så smala.
Hur många damer i sällskapet skulle inte uppskatta en sådan kommentar. Smal!
Ja, vad jag menar är att farmor kanske inte är så dum ialla fall. Man kanske till och med skulle kunna anställa henne som någon form av värdinna - på Aronsborg. Vad sägs? Kanske ingen dum idé.
//Aron
Farmor: Välkommen till oss på Aronsborg. Så roligt att se er. Men varför är ni inte hos oss lite oftare. Jag skulle verkligen uppskatta det. Vi tycker verkligen om att ha er här som våra gäster.
Då blir farmors agerande plötsligt helt godkänt, tycker jag. Och jag undrar, brukar ni berätta för era gäster hur betydelsefulla de är? Och hur mycket ni uppskattar dem? Som farmor menar - fast hon uttrycker sig lite klantigt.
Farmor: Får ni lite tid över så har jag en lista här med saker ni kan göra under tiden ni besöker oss.
Involverar ni era gäster i er verksamhet? Lyssnar på dem och gör dem delaktiga i utvecklingen av ert företag.
Farmor: Välkommen till bords. Idag serverar vi pannkakor med sylt och grädde. Ät nu ordentligt, ni som är så smala.
Hur många damer i sällskapet skulle inte uppskatta en sådan kommentar. Smal!
Ja, vad jag menar är att farmor kanske inte är så dum ialla fall. Man kanske till och med skulle kunna anställa henne som någon form av värdinna - på Aronsborg. Vad sägs? Kanske ingen dum idé.
//Aron
torsdag 27 augusti 2009
Farmor Siv...
Jag vet inte vad det är med farmor. Aldrig är hon riktigt nöjd. När jag väl ringer får jag höra att jag inte ringer tillräckligt ofta och när jag kommer för att hjälpa henne, med till exempel gräsklippning som idag, ja då har hon en detaljerat nedskriven lista med sysslor som ska utföras. Utan någon som helst tanke på att kanske skrämma iväg sin gäst.
Jo, jag vet att hon är gammal och att man ska ta hänsyn till det. Visst. Men ändå... Jag blir trött.
Hänsyn hit och hänsyn dit.
Farmor själv tar hänsyn till - vad hon tror är - farfars vilja. Han hade velat att jag behåller huset tills jag dör, säger hon. Men det undrar jag. Jag som får sköta trädgården för att farmor är för gammal.
Jag tror farfar hade velat att farmor skulle bo där hon vill bo. Inte där han ville bo när han levde. Han som älskade trädgården och sina odlingar. Men det är dumheter säger farmor.
Farmor kan också bestämma vad jag tycker är gott. När jag tackar nej till pannkakor som hon vill bjuda på, för att jag tycker det är sliskigt, så säger hon "att det där hörde jag inte" och att "du är så mager pojk, ät nu".
Farmor, som var en respekterad lärarinna i svenska, går nu i sitt gamla hus i Enskede och muttrar att det var bättre förr. Och jag undrar om det är så här det ska bli när man blir gammal. Kanske har farmor lovat sig själv att aldrig agera på det här sättet. Och nu, märker hon det inte själv.
Kanske lovar jag att inte bli sån - men så märker jag det inte. Vill verkligen inte.
Men det är klart jag älskar henne - Farmor Siv.
//Aron
Jo, jag vet att hon är gammal och att man ska ta hänsyn till det. Visst. Men ändå... Jag blir trött.
Hänsyn hit och hänsyn dit.
Farmor själv tar hänsyn till - vad hon tror är - farfars vilja. Han hade velat att jag behåller huset tills jag dör, säger hon. Men det undrar jag. Jag som får sköta trädgården för att farmor är för gammal.
Jag tror farfar hade velat att farmor skulle bo där hon vill bo. Inte där han ville bo när han levde. Han som älskade trädgården och sina odlingar. Men det är dumheter säger farmor.
Farmor kan också bestämma vad jag tycker är gott. När jag tackar nej till pannkakor som hon vill bjuda på, för att jag tycker det är sliskigt, så säger hon "att det där hörde jag inte" och att "du är så mager pojk, ät nu".
Farmor, som var en respekterad lärarinna i svenska, går nu i sitt gamla hus i Enskede och muttrar att det var bättre förr. Och jag undrar om det är så här det ska bli när man blir gammal. Kanske har farmor lovat sig själv att aldrig agera på det här sättet. Och nu, märker hon det inte själv.
Kanske lovar jag att inte bli sån - men så märker jag det inte. Vill verkligen inte.
Men det är klart jag älskar henne - Farmor Siv.
//Aron
tisdag 25 augusti 2009
Mentor-möte
Tidig morgon. Har bokat möte med min gamla mentor. En medelålders man med åtråvärd erfarenhet från arbete i toppen i diverse storföretag. Vi har inte setts på ett par år, Torbjörn och jag, men så ringde jag honom när jag satt i bilen härom dagen.
- Vore kul att bara ses över en snabb frukost.
Jag la till "snabb" eftersom jag vet att han alltid har fullt upp. Man ska välja sina ord. Det har han lärt mig.
Konstigt. Förr hade vi kontakt minst en gång i månaden men när vi bestämt att vi inte längre skulle vara mentor/adept så rann allt bara ut i sanden. Jag var väl ute på resande fot ett tag och Torbjörn, ja, han hade väl annat att tänka på.
Men idag - frukost på ett fik i stan.
Det är något som är konstigt med det här mötet. Jag får för mig att jag måste ha kostym, vara nyrakad och se utsövd ut. Ha viktiga projekt på gång som jag kan imponera med. Som om jag vill att han ska se att det faktiskt gått bra för mig och att hans goda råd kom till sin rätta. Så som han tänkt. Att han inte slösat bort sin tid på en själ som ändå aldrig riktigt kommer till ro.
Torkar bort imman från badrumsspegeln och blir nöjd med det jag ser. Men jag vet att han vet att det bara är kuriosa. Och jag vet att Torbjörn, min gamla mentor, ändå ser rakt igenom mig. Och att han känner killen under den fina kostymen och den nystrukna skjortan. Kanske för väl. Men någonstans tycker jag ändå att det är skönt. När vi väl pratar kan jag vara bara JAG.
Mot stan!
//Aron
- Vore kul att bara ses över en snabb frukost.
Jag la till "snabb" eftersom jag vet att han alltid har fullt upp. Man ska välja sina ord. Det har han lärt mig.
Konstigt. Förr hade vi kontakt minst en gång i månaden men när vi bestämt att vi inte längre skulle vara mentor/adept så rann allt bara ut i sanden. Jag var väl ute på resande fot ett tag och Torbjörn, ja, han hade väl annat att tänka på.
Men idag - frukost på ett fik i stan.
Det är något som är konstigt med det här mötet. Jag får för mig att jag måste ha kostym, vara nyrakad och se utsövd ut. Ha viktiga projekt på gång som jag kan imponera med. Som om jag vill att han ska se att det faktiskt gått bra för mig och att hans goda råd kom till sin rätta. Så som han tänkt. Att han inte slösat bort sin tid på en själ som ändå aldrig riktigt kommer till ro.
Torkar bort imman från badrumsspegeln och blir nöjd med det jag ser. Men jag vet att han vet att det bara är kuriosa. Och jag vet att Torbjörn, min gamla mentor, ändå ser rakt igenom mig. Och att han känner killen under den fina kostymen och den nystrukna skjortan. Kanske för väl. Men någonstans tycker jag ändå att det är skönt. När vi väl pratar kan jag vara bara JAG.
Mot stan!
//Aron
söndag 23 augusti 2009
Plötsligt händer det...
Slinker in på ICA. Ska bara ha lite färskt bröd. Kön ringlar sig och det är visst många som bestämt sig för att handla just samma tid. Och mycket ska de ha också. Kanske hela veckans ranson. Vad vet jag...
Uppfostrad som jag ändå är så ställer jag mig sist i kön. Så som sig bör. Och jag hinner tänka att det inte är klokt att jag ska behöva stå bort så dyrbar tid. För en brödbit. Jag hinner till och med fundera på om jag ska lägga tillbaka brödet eller bara släppa det på platsen där jag står och diskret lämna butiken. Men då...
Kvinnan framför mig, som har en fullastad vagn och två små kids med sig, säger att jag kan gå före. Jag tackar och ler men tycker det känns konstigt. Det borde ju vara jag som gör något för henne. Inte tvärtom. Men jag tackar som sagt och skruvar lite på mig.
Nästa - en man i femtioårsäldern, med fullastad korg.
- Gå före här grabben, säger han.
Och så nästa. Och nästa. Och det blir min tur.
Plötsligt händer det. Som om tankeöverföring faktiskt fungerar. Och visst är det trevligt men jag vet inte... Jag skäms lite när jag tänker på kvinnan med de två barnen och den fullastade vagnen. Hur bökigt ska inte det vara. Men mat måste hon ju ordna. Hennes ansvar.
Jag väntade på henne...
- Kan jag hjälpa dig till bilen, frågade jag när hon betalat, lirkat med barnen, och packat kassarna.
- Tack gärna, svarade mamman som verkade vara van vid att klara sig själv.
Sådanan möten är fina. När godhet smittar. Och sprider sig som en epidemi. Och man plötsligt gör något vettigt med sin dyrbara tid. Och man kan bestämma sig för att göra mer av den varan. För det är det verkligen värt.
Testa!
//Aron
Uppfostrad som jag ändå är så ställer jag mig sist i kön. Så som sig bör. Och jag hinner tänka att det inte är klokt att jag ska behöva stå bort så dyrbar tid. För en brödbit. Jag hinner till och med fundera på om jag ska lägga tillbaka brödet eller bara släppa det på platsen där jag står och diskret lämna butiken. Men då...
Kvinnan framför mig, som har en fullastad vagn och två små kids med sig, säger att jag kan gå före. Jag tackar och ler men tycker det känns konstigt. Det borde ju vara jag som gör något för henne. Inte tvärtom. Men jag tackar som sagt och skruvar lite på mig.
Nästa - en man i femtioårsäldern, med fullastad korg.
- Gå före här grabben, säger han.
Och så nästa. Och nästa. Och det blir min tur.
Plötsligt händer det. Som om tankeöverföring faktiskt fungerar. Och visst är det trevligt men jag vet inte... Jag skäms lite när jag tänker på kvinnan med de två barnen och den fullastade vagnen. Hur bökigt ska inte det vara. Men mat måste hon ju ordna. Hennes ansvar.
Jag väntade på henne...
- Kan jag hjälpa dig till bilen, frågade jag när hon betalat, lirkat med barnen, och packat kassarna.
- Tack gärna, svarade mamman som verkade vara van vid att klara sig själv.
Sådanan möten är fina. När godhet smittar. Och sprider sig som en epidemi. Och man plötsligt gör något vettigt med sin dyrbara tid. Och man kan bestämma sig för att göra mer av den varan. För det är det verkligen värt.
Testa!
//Aron
fredag 21 augusti 2009
Det här med bra saker...
Så sitter man här. Eller ärligt. Står faktiskt vid spisen. Ska bjuda en trevlig donna på en -förhoppningsvis- oförglömlig middag. Själv hade jag egentligen hellre gått ut. Ja, just för själva måltiden i alla fall. Äta. Och sen snabbt hem till mig. Helt okej. Men när jag pratade med "donna" så var det som att jag inte själv bestämde. Jag tappade bort mig och helt plötsligt hade vi bestämt att jag skulle laga mat. Shit!
Jag är verkligen kass. Men jag har gjort vad jag kan. Något med kyckling, ett recept jag hittade på nätet. Och så assistans via telfon, av Classe , en polare som varit kock. Det doftar i alla fall gott. Nån kydda som heter rosmarin och massa schyssta grejer. Charlottenlök - visste jag inte ens fanns. Men det var inte det här jag skulle berätta... Hur man lagar mat, nej.
Laga mat suger. Men med ett glas vin till är det riktigt trevligt. Eller kan va. Om inte vinet smakar skit när man öppnar det. Alltså. Jag är sån. Betalar gärna mycket för riktigt bra grejer och köper sällan och inte så mycket, hellre än att ta lågprisgrejer som är dåliga. Och här står jag nu med ett par riktigt fina Amarone - laddar - fredag - korkar upp - väntar besök - defekt.
Hela kvällen skulle kunna bli förstörd om det inte vore för att jag hade ett par till flaskor hemma redan. Men jag kommer fixa det - denna gång.
Jag tänker mig att det måste vara liknande hos er som jobbar med konferens, hotell och grejer. Ja, betalar man billigt så får man lägre kvalitet och det kanske är det man förväntar sig också. Som kund. Men om man väljer ett ställe som tar bra betalt då ska det fan va riktigt bra. Eller vad säger ni? Ni som vet.
Nu hoppas jag att den här geggan smakar jäkligt bra och att "donna" blir impad. Eller i alla fall inte avskräckt. Wish me luck!
//Aron
Jag är verkligen kass. Men jag har gjort vad jag kan. Något med kyckling, ett recept jag hittade på nätet. Och så assistans via telfon, av Classe , en polare som varit kock. Det doftar i alla fall gott. Nån kydda som heter rosmarin och massa schyssta grejer. Charlottenlök - visste jag inte ens fanns. Men det var inte det här jag skulle berätta... Hur man lagar mat, nej.
Laga mat suger. Men med ett glas vin till är det riktigt trevligt. Eller kan va. Om inte vinet smakar skit när man öppnar det. Alltså. Jag är sån. Betalar gärna mycket för riktigt bra grejer och köper sällan och inte så mycket, hellre än att ta lågprisgrejer som är dåliga. Och här står jag nu med ett par riktigt fina Amarone - laddar - fredag - korkar upp - väntar besök - defekt.
Hela kvällen skulle kunna bli förstörd om det inte vore för att jag hade ett par till flaskor hemma redan. Men jag kommer fixa det - denna gång.
Jag tänker mig att det måste vara liknande hos er som jobbar med konferens, hotell och grejer. Ja, betalar man billigt så får man lägre kvalitet och det kanske är det man förväntar sig också. Som kund. Men om man väljer ett ställe som tar bra betalt då ska det fan va riktigt bra. Eller vad säger ni? Ni som vet.
Nu hoppas jag att den här geggan smakar jäkligt bra och att "donna" blir impad. Eller i alla fall inte avskräckt. Wish me luck!
//Aron
torsdag 20 augusti 2009
Morgonmöte utan kostym...
Ännu en dag till ända. Jag hade egentligen inga större förhoppningar att torsdagen den 20:e augusti skulle bli speciellt bra. Jag sov 2,5 h innan jag vaknade av att min dotter fick näsblod och behövde lite pappa-assistans. Väl tillbaka i sängen började tankarna rulla i huvudet om hur mina hantverkare i trädgården egentligen hade tänk med dräneringen bakom stödmurarna... Det tog mig ca 4 timmar att klura ut att det där får vi lösa i morgon bitti när dom kör igång runt 06.30. Dvs ca 30 minuter efter att jag kom med den självklara lösningen. Smart...? Nehe!
En snabbdusch och på med lite mindre informella kläder än kostymen, så hade jag och byggarna ett litet, men väldigt innehållsrikt möte. Det visade sig att hantverkarna hade koll på det mesta (men inte allt) så efter 10 minuters möte var vi helt överens och jag kunde äta min frukost, stryka min skjorta och ta på det sedvanliga plagget, KOSTYM.
När jag kom hem efter arbetsdagen på Aronsborg så besannades min morgonkänsla. Det såg hur bra ut som helst. Nu ska jag krypa till kojs och sova gott!
En snabbdusch och på med lite mindre informella kläder än kostymen, så hade jag och byggarna ett litet, men väldigt innehållsrikt möte. Det visade sig att hantverkarna hade koll på det mesta (men inte allt) så efter 10 minuters möte var vi helt överens och jag kunde äta min frukost, stryka min skjorta och ta på det sedvanliga plagget, KOSTYM.
När jag kom hem efter arbetsdagen på Aronsborg så besannades min morgonkänsla. Det såg hur bra ut som helst. Nu ska jag krypa till kojs och sova gott!
onsdag 19 augusti 2009
Ett riktigt skitmöte...
Jag tänker mycket på det här med möten just nu. Naturligtvis. Det är ju helt nytt för mig, att liksom analysera vad som händer i olika möten. Det är intressant. Absolut. Om än måste jag erkänna, lite väl pretentiöst. Men okej.
Jag tycker mig också se att det mesta handlar om möten på något sätt. Om man vill tillräckligt mycket så, hehe. Och när jag bläddrar i arkivet, försöker dra mig till minnes ser jag otroligt många möten värda nog att berätta om. Ja, såna möten som chefen Svensson förmodligen menar. Och insikten jag har gjort de här dagarna är att det är just möten som varit något utöver det vanliga som man minns. Positiva eller negativa.
För ett par år sedan jobbade jag med ett projekt på en byrå utanför stan. Vi var väl ett fyrtiotal som trängdes på kontoret. Hälften av oss gick ut och käkade på lunchen och resten hade matlåda. Så öppnade en ny restaurang alldeles i närheten. Efterlängtad. JA. Vi var trötta på utbudet som fanns på den "gamla", även om den inte var dålig på något sätt.
Vårt första besök på den nya krogen, blev vårt sista.
En underbart leende servitris tog beställning av oss och miljön i restaurangen var fantastisk (mot vad vi var vana vid). Det doftade nymålade väggar och allt såg så rent ut. En inglasad uteservering med infra och stora oranga fåtöljer i ett hörn. Snyggt. Utbudet på menyn var också ok. Men just denna dag nöjde vi oss med"dagens". Pasta med någon oxfilé och gorgonzola. Lät okej.
Men pastan var verkligen inte okej. Helt sönderkokt. Det är så äckligt. Men inte är det hela världen. Jag påpekade det i alla fall. Mest för att vara schysst. Men hej, jag förstår, jag är singel och kokar själv sönder pasta ett par gånger i veckan. No big deal. Men då...
Den söta, leende servitrisen sa att hon skulle hälsa kocken det. Och när hon kom tillbaka hade hon med sig en hälsning från kocken. Han ville att vi skulle veta: "att det inte alls var något fel på pastan. Att många gäster hade varit nöjda. Att jag kanske var en sån som gillade när pasta inte var riktigt färdigkokt". Men åh...
Åhh, varför lät de det inte bara bero. Varför skulle den dumma kocken säga något överhuvudtaget? Stupido!! Till och med tystnad hade varit bättre. Vi hade kommit tillbaka ändå. Men nu. Nej tack. Vår gamla restaurang med enformig mat var hundra gånger bättre än ett sånt skitbeteende.
Tänk om köksmästaren hade kommit ut och pratat med oss. Tagit till sig och kanske bjudit in oss dagen efter. Vad hade det kostat. Och vad hade de vunnit? Ja, jag är ingen matematiker men jag vet att 20 kollegor kunde ha ätit på den dumma kockens restaurang varje dag ett par år framöver. Vi skulle fylla halva krogen. Varje dag. Och den leende servitrisen skulle bli vår kompis. Och vi kanske kunde övertala våra matlådekollegor att följa med oss. Men icke.
Ja, det är vad jag kallar ett riktigt skitmöte. Det är inte ens dålig service. Det är ett skitmöte. Som man kommer ihåg.
Hur vill man bli ihågkommen? Där fick ni något att bita tänderna i - Ha?
//Aron
Jag tycker mig också se att det mesta handlar om möten på något sätt. Om man vill tillräckligt mycket så, hehe. Och när jag bläddrar i arkivet, försöker dra mig till minnes ser jag otroligt många möten värda nog att berätta om. Ja, såna möten som chefen Svensson förmodligen menar. Och insikten jag har gjort de här dagarna är att det är just möten som varit något utöver det vanliga som man minns. Positiva eller negativa.
För ett par år sedan jobbade jag med ett projekt på en byrå utanför stan. Vi var väl ett fyrtiotal som trängdes på kontoret. Hälften av oss gick ut och käkade på lunchen och resten hade matlåda. Så öppnade en ny restaurang alldeles i närheten. Efterlängtad. JA. Vi var trötta på utbudet som fanns på den "gamla", även om den inte var dålig på något sätt.
Vårt första besök på den nya krogen, blev vårt sista.
En underbart leende servitris tog beställning av oss och miljön i restaurangen var fantastisk (mot vad vi var vana vid). Det doftade nymålade väggar och allt såg så rent ut. En inglasad uteservering med infra och stora oranga fåtöljer i ett hörn. Snyggt. Utbudet på menyn var också ok. Men just denna dag nöjde vi oss med"dagens". Pasta med någon oxfilé och gorgonzola. Lät okej.
Men pastan var verkligen inte okej. Helt sönderkokt. Det är så äckligt. Men inte är det hela världen. Jag påpekade det i alla fall. Mest för att vara schysst. Men hej, jag förstår, jag är singel och kokar själv sönder pasta ett par gånger i veckan. No big deal. Men då...
Den söta, leende servitrisen sa att hon skulle hälsa kocken det. Och när hon kom tillbaka hade hon med sig en hälsning från kocken. Han ville att vi skulle veta: "att det inte alls var något fel på pastan. Att många gäster hade varit nöjda. Att jag kanske var en sån som gillade när pasta inte var riktigt färdigkokt". Men åh...
Åhh, varför lät de det inte bara bero. Varför skulle den dumma kocken säga något överhuvudtaget? Stupido!! Till och med tystnad hade varit bättre. Vi hade kommit tillbaka ändå. Men nu. Nej tack. Vår gamla restaurang med enformig mat var hundra gånger bättre än ett sånt skitbeteende.
Tänk om köksmästaren hade kommit ut och pratat med oss. Tagit till sig och kanske bjudit in oss dagen efter. Vad hade det kostat. Och vad hade de vunnit? Ja, jag är ingen matematiker men jag vet att 20 kollegor kunde ha ätit på den dumma kockens restaurang varje dag ett par år framöver. Vi skulle fylla halva krogen. Varje dag. Och den leende servitrisen skulle bli vår kompis. Och vi kanske kunde övertala våra matlådekollegor att följa med oss. Men icke.
Ja, det är vad jag kallar ett riktigt skitmöte. Det är inte ens dålig service. Det är ett skitmöte. Som man kommer ihåg.
Hur vill man bli ihågkommen? Där fick ni något att bita tänderna i - Ha?
//Aron
tisdag 18 augusti 2009
De som har det värre...
Så brukar jag tänka. Att det alltid finns de som har det värre. Och då skäms jag. Över hur pinsamt gnällig man kan va. Jag kan va, menar jag. Och då ångrar jag att jag sagt något. Eller tänkt något. Som nu. Varit duktig - tackat nej till after work för att sticka ut och kuta. Ombytt och klar, då kommer regnet.
Oj, oj, oj, Stackars Aron. Får gå in igen och vänta en stund. Eller ännu värre, bli lite blöt. Ock, ock, ock.
Precis. Pinsam. Skäms.
Nej du. Nu ska jag banne mig pallra mig ut.
Min stackare!
//Aron
Oj, oj, oj, Stackars Aron. Får gå in igen och vänta en stund. Eller ännu värre, bli lite blöt. Ock, ock, ock.
Precis. Pinsam. Skäms.
Nej du. Nu ska jag banne mig pallra mig ut.
Min stackare!
//Aron
Jag köper bil...
Jag: Hej, jag skulle vilja köpa en bil. En riktigt snygg. Hur dyr som helst. Pengar inget problem.
Bilhandlare: Då skulle jag rekommendera den här. Helt nyinkommen. Bara intagen i ett fåtal exemplar till Sverige. V8a så det verkligen hörs när man kommer, vibrerar i asfalten, blabla...
Jag: Ja men jättebra. Jag tar den. Det här känns riktigt rätt. Och roligt. Vad det ska snackas. Eller vad tror du? Marknadsföring jäklar anåda.
Bilhandlare: Ja, jo, naturligtvis. Jaha, så ska vi skriva lite papper då. Ett bindande kontrakt så att säga.
Jag: Okej
Bilhandlare: Så, då var det klart. Det blir miljontals kronor. Hur vill du betala?
Jag: Betala!? Vad menar du?
Bilhandlare: Ja, hur ska du finansiera köpet.
Jag: Det vet jag inte. Men jag har ju ett bindande avtal nu så det borde väl lösa sig på något sätt. Kanske staten kan betala. Med skattepengar.
Bilhandlare: Nej, det förstår du väl att de inte kan. Vad är det här? Försvinn här ifrån. NU!
Jag: Jamen. Jamen. Koenigsegg Group kan ju. Varför inte jag? Deras avtal är ju klart men det saknas bara 3 miljarder kronor. Och då kommer väl staten gå in och pröjsa det.
Bilhandlaren: Det är en annan sak. I köpet av SAAB skapas arbetstillfällen som ger skattepengar blablabla.
Jag: Men jag skapar också arbetstillfällen med mitt bilköp. Jag ska köra taxi. Vitt! Det är ju 100 procent arbete och en del skattepengar in. En bil - ett arbete. Och i sammanhanget ganska billig investering.
Bilhandlare: Okej. Vi kör på det.
Sa han inte - men kunde ha sagt.
//Aron
Bilhandlare: Då skulle jag rekommendera den här. Helt nyinkommen. Bara intagen i ett fåtal exemplar till Sverige. V8a så det verkligen hörs när man kommer, vibrerar i asfalten, blabla...
Jag: Ja men jättebra. Jag tar den. Det här känns riktigt rätt. Och roligt. Vad det ska snackas. Eller vad tror du? Marknadsföring jäklar anåda.
Bilhandlare: Ja, jo, naturligtvis. Jaha, så ska vi skriva lite papper då. Ett bindande kontrakt så att säga.
Jag: Okej
Bilhandlare: Så, då var det klart. Det blir miljontals kronor. Hur vill du betala?
Jag: Betala!? Vad menar du?
Bilhandlare: Ja, hur ska du finansiera köpet.
Jag: Det vet jag inte. Men jag har ju ett bindande avtal nu så det borde väl lösa sig på något sätt. Kanske staten kan betala. Med skattepengar.
Bilhandlare: Nej, det förstår du väl att de inte kan. Vad är det här? Försvinn här ifrån. NU!
Jag: Jamen. Jamen. Koenigsegg Group kan ju. Varför inte jag? Deras avtal är ju klart men det saknas bara 3 miljarder kronor. Och då kommer väl staten gå in och pröjsa det.
Bilhandlaren: Det är en annan sak. I köpet av SAAB skapas arbetstillfällen som ger skattepengar blablabla.
Jag: Men jag skapar också arbetstillfällen med mitt bilköp. Jag ska köra taxi. Vitt! Det är ju 100 procent arbete och en del skattepengar in. En bil - ett arbete. Och i sammanhanget ganska billig investering.
Bilhandlare: Okej. Vi kör på det.
Sa han inte - men kunde ha sagt.
//Aron
måndag 17 augusti 2009
Saker jag aldrig gjort...
Jag har aldrig:
- Varit i Afrika. Men det är ett resmål jag absolut ska utforska.
- Hoppat Bungy jump. Det verkar ju helt idiotiskt.
- Tyckt om blåbär. Men blåbärspaj är okej.
- Röstat på Vänsterpartiet. Konstigt!?
- Slagit en tjej. Hur fan är man funtad om man kan göra något så vidrigt.
- Varit på en riktig anställningsintervju. Men det verkar intressant.
- Varit gift.
- Varit gudfar. Men nu ska jag bli. Redan i början av september.
- Arrangerat en konferens. Är det svårt?
- Haft husdjur. Och jag tror inte det är min grej. Att binda sig så där.
- Sett Ulf Lundell live. Vill inte! Vill verkligen inte!
- Zappat bort 2 ½ men. Det är min humor det.
//Aron
- Varit i Afrika. Men det är ett resmål jag absolut ska utforska.
- Hoppat Bungy jump. Det verkar ju helt idiotiskt.
- Tyckt om blåbär. Men blåbärspaj är okej.
- Röstat på Vänsterpartiet. Konstigt!?
- Slagit en tjej. Hur fan är man funtad om man kan göra något så vidrigt.
- Varit på en riktig anställningsintervju. Men det verkar intressant.
- Varit gift.
- Varit gudfar. Men nu ska jag bli. Redan i början av september.
- Arrangerat en konferens. Är det svårt?
- Haft husdjur. Och jag tror inte det är min grej. Att binda sig så där.
- Sett Ulf Lundell live. Vill inte! Vill verkligen inte!
- Zappat bort 2 ½ men. Det är min humor det.
//Aron
söndag 16 augusti 2009
Ett litet liv...
Fem dagar har gått sedan Leffe påbörjade sin flytt till Nacka. Behövde större nu när barn nummer två anlänt. Barnet som Leffe är så otroligt stolt över. "Titta vilka fotbollsben han har - precis som pappa". "Se han ler. Titta!" Berättar till och med vad lilla Erik kan prestera i blöjan. Stolt!! Låt mig aldrig bli sån... Även om jag måste erkänna att ungen är charmig. Jävligt söt.
Vi lyfter flyttkartonger. Leffe dirigerar vart möblerna ska stå. Svetten lackar våra pannor och vi stannar upp och delar en pilsner. Pustar ut. Då, helt oväntat, vill Leffe tydligen chocka mig ordentligt.
- Kan du tänka dig att bli gudfar till Erik. Vi skulle vilja det Eva och jag. Evas syrra blir gudmor och ja... det är ju snart läge för dop. Du behöver inte svara direkt. Kanske vill fundera till imorgon. Men vi skulle verkligen vilja.
Stum.
Tystnad.
Jag tänker.
Vad förväntas? Hur är man en bra gudfar? Till en så fantastisk pojke som kan skita så mycket. Måste man byta blöja? Eller räcker det att lira lite boll, lära honom surfa och kanske ge ett och annat tips om brudar.
Syrran säger att det är större ansvar än så. Herre jävlar! Om något händer Leffe och Eva så vill de att jag ska finnas där för deras kid. Klarar jag det? Ansvar - jo man tackar.
Denna söndagkväll ägnar jag tankarna åt min nya roll som god gudfar. Jag blir fan nästan tårögd när jag tänker på att de frågade. Och imogon blir mitt svar - eller vi gör så här - jag sover på saken.
//Aron
Vi lyfter flyttkartonger. Leffe dirigerar vart möblerna ska stå. Svetten lackar våra pannor och vi stannar upp och delar en pilsner. Pustar ut. Då, helt oväntat, vill Leffe tydligen chocka mig ordentligt.
- Kan du tänka dig att bli gudfar till Erik. Vi skulle vilja det Eva och jag. Evas syrra blir gudmor och ja... det är ju snart läge för dop. Du behöver inte svara direkt. Kanske vill fundera till imorgon. Men vi skulle verkligen vilja.
Stum.
Tystnad.
Jag tänker.
Vad förväntas? Hur är man en bra gudfar? Till en så fantastisk pojke som kan skita så mycket. Måste man byta blöja? Eller räcker det att lira lite boll, lära honom surfa och kanske ge ett och annat tips om brudar.
Syrran säger att det är större ansvar än så. Herre jävlar! Om något händer Leffe och Eva så vill de att jag ska finnas där för deras kid. Klarar jag det? Ansvar - jo man tackar.
Denna söndagkväll ägnar jag tankarna åt min nya roll som god gudfar. Jag blir fan nästan tårögd när jag tänker på att de frågade. Och imogon blir mitt svar - eller vi gör så här - jag sover på saken.
//Aron
lördag 15 augusti 2009
Halva dagen har inte gått - Nöjd!
Klockan är bara kvart över åtta och jag är redan tillbaka från morgonens aktivitet (låt nu inte tankarna fladdra iväg). Trots en ganska hård kräftskiva ute på Djurö igår. Den är i och för sig en helt egen story, kräftskivan, men ingenting jag vill ta upp just nu. Eller vi kan säga så här. Mycket kräftor. Jag är sjukligt förtjust i kräftor. Svenska. Med den perfekta blandningen av sött och salt. Och för att släcka törsten, mängder med folköl och iskall snaps. Herrgårds ska det va annars kan man lika gärna skita i denna kryddade spritdryck vilken serveras i ett mycket litet glas, som tur är. Nära vänner. Inget regn. Eller regnade det? Kanske. Vet faktiskt inte. Ja det var igår.
Många sov kvar ute på Djurö men jag delade en taxi hem med några polare . Värsta korrekta prioriteringen. Nöjd!!
På agendan: Ut och paddla, mitt i city. 0530 stod jag redo att lägga kajaken i Karlbergskanalen. Tyst. Stilla. Eller möjligen ljudet i fjärran av ett tåg som långsamt tar sig in mot perrongen. Men annars tyst. Och kallt. Termometern visar att det bara är sju grader ute och trots att solen är uppe så har den ännu inte hunnit värma upp den fuktiga morgonluften. Dis ligger kvar över den spegelblanka vattenytan. En kaffe och en ännu inte svettig ostmacka på bryggan. Ingen ser. Ingen syns. Ingen här. Och så iväg.
Meditation: "Jag kan paddla. Jag är inte bakis". "Jag kan paddla. Jag är inte bakis". Fy fan. Men sen...
Alla spår från gårdagens kräftskiva borta. Nästan alla. Något tänker jag i och för sig fortfarande på när jag glider fram i kanalen. När paddeln skär den stilla ytan och lämnar ringar efter sig som vore det fiskar som hungrar efter nykläckta småkryp. Något! Men det är positiva tankar. Sådana som ger energi. Som gör mig glad. Något. Eller Någon.
Gör't!
Prova. Så jävla nice.
Angelica, om du visste skulle du väl vara stolt. Du som trodde att det var helt kört för mig. Att det skulle gå åt helvete. Du var bara 22 då. Jag 26. Men du visste förstås. Hade du rätt? Du som aldrig har haft fel. Kan allt. Vet allt. Så obehagligt, jäkla perfekt. Så ofelbar. Så underbar.
//Aron
Många sov kvar ute på Djurö men jag delade en taxi hem med några polare . Värsta korrekta prioriteringen. Nöjd!!
På agendan: Ut och paddla, mitt i city. 0530 stod jag redo att lägga kajaken i Karlbergskanalen. Tyst. Stilla. Eller möjligen ljudet i fjärran av ett tåg som långsamt tar sig in mot perrongen. Men annars tyst. Och kallt. Termometern visar att det bara är sju grader ute och trots att solen är uppe så har den ännu inte hunnit värma upp den fuktiga morgonluften. Dis ligger kvar över den spegelblanka vattenytan. En kaffe och en ännu inte svettig ostmacka på bryggan. Ingen ser. Ingen syns. Ingen här. Och så iväg.
Meditation: "Jag kan paddla. Jag är inte bakis". "Jag kan paddla. Jag är inte bakis". Fy fan. Men sen...
Alla spår från gårdagens kräftskiva borta. Nästan alla. Något tänker jag i och för sig fortfarande på när jag glider fram i kanalen. När paddeln skär den stilla ytan och lämnar ringar efter sig som vore det fiskar som hungrar efter nykläckta småkryp. Något! Men det är positiva tankar. Sådana som ger energi. Som gör mig glad. Något. Eller Någon.
Gör't!
Prova. Så jävla nice.
Angelica, om du visste skulle du väl vara stolt. Du som trodde att det var helt kört för mig. Att det skulle gå åt helvete. Du var bara 22 då. Jag 26. Men du visste förstås. Hade du rätt? Du som aldrig har haft fel. Kan allt. Vet allt. Så obehagligt, jäkla perfekt. Så ofelbar. Så underbar.
//Aron
fredag 14 augusti 2009
Tro inte att du kan slå dig till ro i Hammocken...
Idag på lunchen mötte jag min eminenta Försäljningschef Håkan Holstein som hade en planeringsdag på jobbet.
När man möter honom finns det alltid utrymme för en god historia eller ett gott skratt.
Mina ägare vill självklart att jag bara ska prata om New Sales, Revenue Diary och utskickade offerter. Det struntade vi i idag. Istället fick vi alla runt bordet en grundlig redogörelse om Håkans nyinköpta hammock. I 15 år hade han funderat på att köpa en hammock att placera i sin trädgård. Avgörandet fälldes på Plantagen i Barkarby där han mötte en säljare där han lyckats pruta ner en hammock med hela 700 kr. Ett fynd kort och gott! Grattis Håkan.... Men tro inte att du kan slå dig till ro i din nya möbel. På måndag blir det både Revenue Diary, och Offerter på dagordningen.
Vi ses på ledningsmötet kl 09.00 .... Sharp!
Må Gott! Chefen
torsdag 13 augusti 2009
Slog blixten ner i "Borgen"
Jag trodde jag skulle få en lugn och skön eftermiddag och gott och väl hinna med att planera mitt ledningsmöte.... Tjena! Hann knappt sätta mig förrän nästa konferensvärdinna kom och frågade om jag hört något om Internetlinan i Upplandssalen var något fel på. Nix.. Sa jag. Det funkade häromdagen och har alltid funkat perfekt.... I tron om att det som oftast bara är att trycka på en knapp eller stoppa i kabeln på rätt håll, klev jag in i lokalen där det rådde febril aktivitet. JAG HADE FEL! (Svårt att skriva dessa ord eftersom jag oftast tycker att jag har rätt :-) Inga uttag funkade i någon enda konferenslokal. Eftersom kunden skulle koppla ihop ett nätverk inne i lokalen bland "45 000 Watts" anläggningarna så fick man ta på sig "teknikerhatten" och gå ner i datarummet. Jag känner mig lika dum som vanligt när jag kliver in där. 350000 sladdar och 4167 blinkande lampor och jag tror på fullt allvar att jag skulle kunna komma på var felet låg. Nej, precis! Men så fick jag en uppenbarelse... en röd sladd hängde lite vid sidan om och såg så där lite ensam ut bland alla proffsigt ihopbuntade sladdar och kablar. Jag testade den rakt in i min dator och plötsligt funkade uppkopplingen. Jag tittade på kopplingsschemat och såg att vi ville ha Internet till uttag 100108. Jag letade upp 100108 på switchen och bytte ut den mot den ensamma kabeln som inte hade någonstans att vara. När jag klev in i lokalen med förhoppningen om att kunna kliva ut lite lätt triumferande började stämningen lukta lite lätt otåligt. Jag förklarade att sannolikt hade åskan slagit ut vår switch förra veckan men att jag tror att jag har löst detta. JAAAAAAA! Likt en våg spred sig leendena från den ena till den andra utställaren... Likt en våg fick jag nöjda blickar kastade mot mig... Vilken kille tänkte dom säkert. Vilken duktig tekniker dom har på Aronsborg. Han fixade även detta. En av utställarna skulle framföra beröm till chefen på Aronsborg imorgon. Det ska bli kul! Så var det där med att planera ledningsgruppsmötet.... Får ta det i morgon. Fredagen är helt oplanerad än så länge.
Må Gott!
Johan Svensson
VD, Aronsborg
Må Gott!
Johan Svensson
VD, Aronsborg
Vad är det för fel med konferens?
Okej. Jag är relativt ny i branschen. Försöker sätta mig in i vad ni håller på med out there. Alla ni vackra herrgårdar på landet. Effektiva konferensbyggnader. Och små slott. Ja, och om jag förstått saken rätt så är det ju på alla dessa fantastiska platser som konferenser ska arrangeras. Konferenser. Huvudnäringen är konferens. Visst!
Men på något sätt verkar det som om ni tycker att det är lite fult med ordet konferens. Lite mossigt ha? Som om man inte hängde med i "mötesbranschen" som det så tjusigt heter. Är det så? Undrar Aron!
Ja, för det pratas ju mest om möten, menar jag. Behöver jag utveckla? Tror inte det. Du vet vad jag menar.
Idag gjorde jag ett möte med google. Mycket intressant.
Hur många konferensanläggningar har träff på ordet "möte"? Svar: noll. Varför då, kan man ju undra. Men svaret är enkelt. Det finns ingen som googlar det om de vill hitta ett bra konferensställe. Nej. Vet du vilka som googlar det? De som vill dejta någon. Match.com och sånt dyker upp på dessa sökningar. Och ändå...
Är det så HOT att jobba med möte och inte konferens? Vad är det för fel på konferens? Undrar Aron.
//Aron
Men på något sätt verkar det som om ni tycker att det är lite fult med ordet konferens. Lite mossigt ha? Som om man inte hängde med i "mötesbranschen" som det så tjusigt heter. Är det så? Undrar Aron!
Ja, för det pratas ju mest om möten, menar jag. Behöver jag utveckla? Tror inte det. Du vet vad jag menar.
Idag gjorde jag ett möte med google. Mycket intressant.
Hur många konferensanläggningar har träff på ordet "möte"? Svar: noll. Varför då, kan man ju undra. Men svaret är enkelt. Det finns ingen som googlar det om de vill hitta ett bra konferensställe. Nej. Vet du vilka som googlar det? De som vill dejta någon. Match.com och sånt dyker upp på dessa sökningar. Och ändå...
Är det så HOT att jobba med möte och inte konferens? Vad är det för fel på konferens? Undrar Aron.
//Aron
Möte med en god vän...
Har precis avslutat en fika med en gammal god vän som jag inte träffat på ett par år. Han, Mange, har varit ute och rest en del. Vidgat sina vyer, som han beskrev det. Det var efter att det tagit slut med tjejen som han hängt med i nio år som han bara stack. Tog sitt sparkapital, samlade några polare och köpte en stor jävla segelbåt och korsade Atlanten.
Jag blev aldrig tillfrågad om jag ville vara med på hans separationsprojekt dock. Så goda vänner är vi tydligen inte. Eller så känner vi varandra för bra. Hade jag fått frågan hade jag förmodligen sagt ja. Tagit tjänstledigt från byrån, hyrt ut lägenheten och stuckit. Men frågan är om jag hade pallat.
Han satt där på caféet och zippade på sin latte och snackade om veckor, VECKOR, då de överhuvudtaget inte hade sett land. Än mindre civilisation. Bara hav, hav, hav. Ja, då gäller det att man gillar varandra. Han berättade om stormar som de tagit sig igenom, om lättklädda flickor i Karibien, om grönsaker som jag aldrig hört talas om. Och jag lyssnade. Intresserat. Absolut. Och annat kunde jag inte göra.
Inte för att han babblade oavbrutet eller så. Nej då. Han är bildad Mange. Ingen skugga över honom alltså. Nej, men jag. Vad har jag att berätta som skulle kunna mäta sig med hans storys.
- Hmm, jo du Mange, vi var ett gäng som delade ett par flaskor Amarone på Gerdas härom kvällen.
- Och en eftermiddag förra veckan kastade vi kubb och drack bärs i Rålis.
- Du Mange, syrran har varit och hälsat på ett par dagar. Körde hela programmet på Djurgår'n och åkte karuseller med hennes ungar. Fy fan för Katapulten. Har du åkt den?
Yiiihaa! Vilken fruktansvärt spännande människa jag är.
Sen kom jag på det.
- Jag har precis fått ett uppdrag att blogga på Aronsborgs hemsida. Mötesbranschen du vet. Kan du något om det? Du med din erfarenhet. Mange sitter tyst. Har han inte hört mig? Är jag så ointressant. Bara för att han har varit ute på de sju haven. Vi sitter där mitt emot varandra och tittar ut över myllret av människor på Stureplan. Har inte semesterfirarna åkt hem än? Verkar inte så.
- Teambuilding, säger han när han äntligen bryter tystnaden. Teambuilding brukar de snacka om på såna konferensanläggningar. Ja, och då har vi ju det här med segling. Bättre teambuilding finns inte. Jag svär.
Och det låter som han vet vad han snackar om, Mange. Och jag blir nyfiken på hur man skulle kunna lösa det. Segla som konferensaktivitet. Finns det? Hittade den här sidan och personligen går jag igång på det direkt. Det fixar vi väl på Aronsborg. Jag menar med båthamnen alldeles nedanför borde ju grejen vara perfekt. Vi kör på det!
Teambuilding! Segling – det är grejen. Jag vet. Jag är nämligen expert på området. Känner en kille som har varit ute på de sju haven. Nära vän faktiskt. Mange heter han. Vi tog en fika idag.
//Aron
Jag blev aldrig tillfrågad om jag ville vara med på hans separationsprojekt dock. Så goda vänner är vi tydligen inte. Eller så känner vi varandra för bra. Hade jag fått frågan hade jag förmodligen sagt ja. Tagit tjänstledigt från byrån, hyrt ut lägenheten och stuckit. Men frågan är om jag hade pallat.
Han satt där på caféet och zippade på sin latte och snackade om veckor, VECKOR, då de överhuvudtaget inte hade sett land. Än mindre civilisation. Bara hav, hav, hav. Ja, då gäller det att man gillar varandra. Han berättade om stormar som de tagit sig igenom, om lättklädda flickor i Karibien, om grönsaker som jag aldrig hört talas om. Och jag lyssnade. Intresserat. Absolut. Och annat kunde jag inte göra.
Inte för att han babblade oavbrutet eller så. Nej då. Han är bildad Mange. Ingen skugga över honom alltså. Nej, men jag. Vad har jag att berätta som skulle kunna mäta sig med hans storys.
- Hmm, jo du Mange, vi var ett gäng som delade ett par flaskor Amarone på Gerdas härom kvällen.
- Och en eftermiddag förra veckan kastade vi kubb och drack bärs i Rålis.
- Du Mange, syrran har varit och hälsat på ett par dagar. Körde hela programmet på Djurgår'n och åkte karuseller med hennes ungar. Fy fan för Katapulten. Har du åkt den?
Yiiihaa! Vilken fruktansvärt spännande människa jag är.
Sen kom jag på det.
- Jag har precis fått ett uppdrag att blogga på Aronsborgs hemsida. Mötesbranschen du vet. Kan du något om det? Du med din erfarenhet. Mange sitter tyst. Har han inte hört mig? Är jag så ointressant. Bara för att han har varit ute på de sju haven. Vi sitter där mitt emot varandra och tittar ut över myllret av människor på Stureplan. Har inte semesterfirarna åkt hem än? Verkar inte så.
- Teambuilding, säger han när han äntligen bryter tystnaden. Teambuilding brukar de snacka om på såna konferensanläggningar. Ja, och då har vi ju det här med segling. Bättre teambuilding finns inte. Jag svär.
Och det låter som han vet vad han snackar om, Mange. Och jag blir nyfiken på hur man skulle kunna lösa det. Segla som konferensaktivitet. Finns det? Hittade den här sidan och personligen går jag igång på det direkt. Det fixar vi väl på Aronsborg. Jag menar med båthamnen alldeles nedanför borde ju grejen vara perfekt. Vi kör på det!
Teambuilding! Segling – det är grejen. Jag vet. Jag är nämligen expert på området. Känner en kille som har varit ute på de sju haven. Nära vän faktiskt. Mange heter han. Vi tog en fika idag.
//Aron
Ett möte om 45 000 Watt
Steg upp som vanligt idag och hade en i princip helt oplanerad dag på jobbet. Några samtal skulle klaras av och sedan hade jag tänkt att förbereda mitt ledningsmöte som vi skall ha på Aske nu på måndag. Nåväl... denna dag som så många andra. Jag slits in i några problem med tekniken i Upplandssalen när jag kliver in på Hotellet, och plötsligt börjar folk fråga efter teknikern... Inte mig emot att få en "titel" till. Tekniker-Johan i kostym :-)
Det visade sig att gästerna behövde kunna ta ut 45 000 Watt till den utrustning man skulle använda på utställningen som man bygger upp. Detta samtidigt som vi fick stopp i avloppet i tvättstugan etc etc. Dvs alla på fastighetsavdelningen var upptagna på sitt håll. Problem är till för att lösas och nu kan dom koppla på 60 000 Watt om dom vill.
Kundens egna tekniker var väldigt nöjda med att vi kunde lösa problemet så snabbt och vi började småprata lite om teknink i allmänhet.... Det visade sig att han var bror till en nära vän och tidigare styrelseledamot hos min förra uppdragsgivare "Svenska Möten"... Vi (hans bror och jag) har jobbat ihop under snart 10 år inom mötesindustrin och plötsligt i ett möte mellan två "tekniker" så fanns en knutpunkt som vi aldrig hade kommit på om inte man saknat 45 000 Watt. Vi skall höras av framöver för att se på framtida Events som han är inblandad i. Visst är det underbart hur en oplanerad dag kan leda till lösningar, och en ny personalig kontakt som kan leda till framtida affärer. Nu blir det en kopp kaffe och förberedelser inför måndagens ledningsmöte.....
Må Gott!
Johan VD på Aronsborg
Det visade sig att gästerna behövde kunna ta ut 45 000 Watt till den utrustning man skulle använda på utställningen som man bygger upp. Detta samtidigt som vi fick stopp i avloppet i tvättstugan etc etc. Dvs alla på fastighetsavdelningen var upptagna på sitt håll. Problem är till för att lösas och nu kan dom koppla på 60 000 Watt om dom vill.
Kundens egna tekniker var väldigt nöjda med att vi kunde lösa problemet så snabbt och vi började småprata lite om teknink i allmänhet.... Det visade sig att han var bror till en nära vän och tidigare styrelseledamot hos min förra uppdragsgivare "Svenska Möten"... Vi (hans bror och jag) har jobbat ihop under snart 10 år inom mötesindustrin och plötsligt i ett möte mellan två "tekniker" så fanns en knutpunkt som vi aldrig hade kommit på om inte man saknat 45 000 Watt. Vi skall höras av framöver för att se på framtida Events som han är inblandad i. Visst är det underbart hur en oplanerad dag kan leda till lösningar, och en ny personalig kontakt som kan leda till framtida affärer. Nu blir det en kopp kaffe och förberedelser inför måndagens ledningsmöte.....
Må Gott!
Johan VD på Aronsborg
onsdag 12 augusti 2009
Det är sånt som händer...
Jag hör det på radion när jag sitter i bilkön på väg ut mot Värmdö. Utanför öppnar sig himlen och hårda droppar försöker överrösta nyhetsuppläsarens mjuka röst. Men jag hör vad hon säger.
Jag ser det på nyheterna när jag slår på tv:n och på nätet berättar ena tidningen efter den andra om eländet. Nja, kanske inte bara elände. Får höra att vår vackra prinsessa har blivit friad till. Av en eventuellt blivande hertig av Hälsingland. Man tackar. Då är vi väl exalterade? Vi. Svenska folket. Eller kanske elände i alla fall. Tycker någon. Fast nu skulle visst pappa betala kalaset och då blir några fler glada. UGH!
Nåväl. Nog hör jag det. En snubbe vinner 20 miljon och går och dör dagen efter. Shit vilken otur! Lev i nuet - imorgon kan det vara för sent. Vilken jävla sensmoral. En 16-åring till har hittats mördad. Vidrigt! En till!? Och så prinsessan då.
Men allt jag kan tänka på, medan vindrutekorkarna tävlar i hastighet med Volvons bredvid mig, är detta med choklad. Irriterande att detta bruna ord fastnat i min hjärna. Har jag inte viktigare saker att ägna tankarna åt? Jag menar; med min kapacitet borde jag ju... Jag kör in på en mack. Jag måste ju ändå tanka.
- Vad sa du? Om jag vill ha en Snickers? Ta hit!
Betalar och drar iväg. Kassörskan tittar. Kanske. Jag vet inte för jag har fokus på min Snickers som hon tvingade på mig. Skit! Vad är detta med choklad. Ringer Svensson.
- Vad är allt det här med choklad på Aronsborg? Vad är själva grejen? Varför? På ett konferenshotell liksom.
Och så Svensson med sin lugna röst;
- Visst är det gott? Som en vistelse på Aronsborg ska vara. Något man längtar efter och som känns bra i magen.
Jovisst. Aha. Okej. Jag köper det. Jag borde ha ringt tidigare. Before Snickers. Men okej. Det var bra energi. Jag drar ner på gymet. NU!
Jag ser det på nyheterna när jag slår på tv:n och på nätet berättar ena tidningen efter den andra om eländet. Nja, kanske inte bara elände. Får höra att vår vackra prinsessa har blivit friad till. Av en eventuellt blivande hertig av Hälsingland. Man tackar. Då är vi väl exalterade? Vi. Svenska folket. Eller kanske elände i alla fall. Tycker någon. Fast nu skulle visst pappa betala kalaset och då blir några fler glada. UGH!
Nåväl. Nog hör jag det. En snubbe vinner 20 miljon och går och dör dagen efter. Shit vilken otur! Lev i nuet - imorgon kan det vara för sent. Vilken jävla sensmoral. En 16-åring till har hittats mördad. Vidrigt! En till!? Och så prinsessan då.
Men allt jag kan tänka på, medan vindrutekorkarna tävlar i hastighet med Volvons bredvid mig, är detta med choklad. Irriterande att detta bruna ord fastnat i min hjärna. Har jag inte viktigare saker att ägna tankarna åt? Jag menar; med min kapacitet borde jag ju... Jag kör in på en mack. Jag måste ju ändå tanka.
- Vad sa du? Om jag vill ha en Snickers? Ta hit!
Betalar och drar iväg. Kassörskan tittar. Kanske. Jag vet inte för jag har fokus på min Snickers som hon tvingade på mig. Skit! Vad är detta med choklad. Ringer Svensson.
- Vad är allt det här med choklad på Aronsborg? Vad är själva grejen? Varför? På ett konferenshotell liksom.
Och så Svensson med sin lugna röst;
- Visst är det gott? Som en vistelse på Aronsborg ska vara. Något man längtar efter och som känns bra i magen.
Jovisst. Aha. Okej. Jag köper det. Jag borde ha ringt tidigare. Before Snickers. Men okej. Det var bra energi. Jag drar ner på gymet. NU!
Sugen på choklad? Ja, det är sånt som händer.
//Aron
//Aron
tisdag 11 augusti 2009
Möte utan restriktioner...
Möten. Möten. Stora möten. Små möten. Spännande möten. Och intetsägande möten. Möten man skryter om. Och möten man helst vill glömma. Möten man vill förinta ur sitt medvetande. Sådana som ger mardrömmar och äter upp ens liv. Inifrån. Och långsamt.
Möten med sig själv. Möten mellan andra. Möten med varandra. Möte med en pryl; En bil, en båt, eller en bit choklad. Möte med snygga brudar. Med morsan. Med döden.
Mötet med ett nytt liv. En doft. Eller med en slemmig fisk. Möten som förenar. Som berikar. Och möten som förgör. Skratt. Skrik. Smärta. Berusad av kärlek eller trasig av hat. Möte med den vackraste kvinna på jorden. Hon finns! Eller möte med ett riktigt asshole. Been there. Done that.
- Hej Aron, Kan du blogga om möten?
Kreativ. Modig. Egen. Jodå; visst har man en del erfarenhet. Sur, förbannad, glad. Kärlek, omtanke och choklad. Haha – det där kommer Mr Svensson gilla. Chefen. Det gäller att komma på rätt köl från början. Visa sidor som brukar uppskattas mer än andra utan att för den delen göra sig till. Men man kan spara delar av registret. Inte visa allt från start. Har du tänkt på att det nästan alltid är så? Att alla nya människor man möter och stiftar bekantskap med, är himla sympatiska till en början. Ända tills man lärt känna dem ordentligt. Då visar sig sidor som man gärna skulle leva utan. Ja, kanske är det just därför så många förhållanden går åt helvete. Kan tro att det är så.
- Hej Aron. Vad säger du? Kan du blogga om möten?Ställer du frågan på grund av mitt namn? Kontaktar du mig av en egentlig annan anledning? Eller är det jag som kontaktar dig? Vad vill du? Vad vill vi?
Osäkerheten sprider sig som is i mitt blodomlopp. Så jag klär på mig en roll som jag vet brukar gå hem. Hos andra. Och hos mig själv. Självsäker. Lite på gränsen till för kaxig. Och just nu än bättre. Min hud har fått färg av solens strålar. Strålar som också sökt sig till mitt hår och bildat bleka slingor i ett annars ganska råttfärgat sommarrufs. Leendet blir vitare än vanligt i kontrasten till de nya färgerna. Ja, det är i alla fall så jag ser på saken. Och nog mår jag bättre än på länge.
- Visst. Möten. Det kan jag. Det vet du. Men inga andra töntiga restriktioner. Okej? Jag måste ha frihet för att komma till min rätt. Okej?Okej.Då kör vi.My name is Aron Borg. Jag är Aronsborgs nya bloggare. Jag bloggar om möten. Inga andra restriktioner. Watch out! Möten. Inga restriktioner.
//Aron Borg
Möten med sig själv. Möten mellan andra. Möten med varandra. Möte med en pryl; En bil, en båt, eller en bit choklad. Möte med snygga brudar. Med morsan. Med döden.
Mötet med ett nytt liv. En doft. Eller med en slemmig fisk. Möten som förenar. Som berikar. Och möten som förgör. Skratt. Skrik. Smärta. Berusad av kärlek eller trasig av hat. Möte med den vackraste kvinna på jorden. Hon finns! Eller möte med ett riktigt asshole. Been there. Done that.
- Hej Aron, Kan du blogga om möten?
Kreativ. Modig. Egen. Jodå; visst har man en del erfarenhet. Sur, förbannad, glad. Kärlek, omtanke och choklad. Haha – det där kommer Mr Svensson gilla. Chefen. Det gäller att komma på rätt köl från början. Visa sidor som brukar uppskattas mer än andra utan att för den delen göra sig till. Men man kan spara delar av registret. Inte visa allt från start. Har du tänkt på att det nästan alltid är så? Att alla nya människor man möter och stiftar bekantskap med, är himla sympatiska till en början. Ända tills man lärt känna dem ordentligt. Då visar sig sidor som man gärna skulle leva utan. Ja, kanske är det just därför så många förhållanden går åt helvete. Kan tro att det är så.
- Hej Aron. Vad säger du? Kan du blogga om möten?Ställer du frågan på grund av mitt namn? Kontaktar du mig av en egentlig annan anledning? Eller är det jag som kontaktar dig? Vad vill du? Vad vill vi?
Osäkerheten sprider sig som is i mitt blodomlopp. Så jag klär på mig en roll som jag vet brukar gå hem. Hos andra. Och hos mig själv. Självsäker. Lite på gränsen till för kaxig. Och just nu än bättre. Min hud har fått färg av solens strålar. Strålar som också sökt sig till mitt hår och bildat bleka slingor i ett annars ganska råttfärgat sommarrufs. Leendet blir vitare än vanligt i kontrasten till de nya färgerna. Ja, det är i alla fall så jag ser på saken. Och nog mår jag bättre än på länge.
- Visst. Möten. Det kan jag. Det vet du. Men inga andra töntiga restriktioner. Okej? Jag måste ha frihet för att komma till min rätt. Okej?Okej.Då kör vi.My name is Aron Borg. Jag är Aronsborgs nya bloggare. Jag bloggar om möten. Inga andra restriktioner. Watch out! Möten. Inga restriktioner.
//Aron Borg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
